Aftonbladet – 17 april 1844, sida 1

ER AE SRS NARARAE TAEER SAE SE ETIEANET SGAE TSENGN att styrelsen ej heller fullt förlitar sig på sinnesstämningen i fasta landets provinser. Anledning till en dylik misstro saknas ej heller, hvarken i hufvudstaden eller annorstädes. I hufvudstaden herrskar en viss allmän spänning, som företrädesvis yltrar sig såsom önskan efter en konstitution, ganska öppet och eftertryckligt. I södra Kalabrien herrskar formligt uppror ännu; norr om Neepel, vid Romerska gränsen, bade ett dylikt uppkommit i Aquileja. De missnöjda der tyckas göra gemensam sak med likåsinnade inom Kyrkostaten. Visst är, att de hemliga sällskaperna åter befinna sig i mycken verksamhet öfverallt, och att de med stor skicklighet förstå begagna den allmänna nöden för sina ändamål. Spanmålsbristen, som orsakar denna, står ej heller nu mer att afbjelpa: regeringen har försummat rätta till fället dertill, emedan tullfriheten för spanmål icke blifvit beviljad förr, än nöden stigit till sin höjd, hvaraf spekulanterne på Malta och Joniska öarne nu mera begagna sig, för att bålla priserpa orimligt uppstegrade. — Det tycks att regeringen hoppas hjelpa saken radikalt, genom arresteringar, hvilka talrikt pågå, så i hufvudstaden som landsorterna. s TURKIET. Genom traktaten i Adrianopel förband sig Porten bland annat, att afstå från sin öfverhögbet i Dagbistan — berglandet, med hvilket cbestämda namn man vanligen förstår hela Kaukasiska bergsbygden. Porten skänkte derigenom bort hvad den icke egde, hvarföre alla de root Ryssland krigande stammarne sände en fullmäktig till Konstantinopel och protesterade formligen emot den ifrågavarande delenaf traktaten. Ryssland har derföre hos Porten fordrat, att traktatens bestämmelse även måtte utfärdas i form af en firman, ställd direkt till bergfolken, och att deras ombud måtte förvisas ifrån Konstantinopel. Efter många undflykter, har turkiska regeringen ändtligen nödgats foga sig i detta anspråk, och i förlidne månad hade den förvisat ombudet -och lemnat en firman, hvari Rysslands herrskarerätt öfver Daghistan utsträckes och den öfver bela-Tscherkessien förnyas. Ryssland ämnar låta kringsända firmafen till samtliga stammarne och kungöra den på det. högtidligaste. i Före fullmäktigens afresa halva: de turkiska myndigheterna dock låtit honom förstå underband, att det ej är så farligtsom det låter, och att bergsboerna ej behöfva låta skräma sig. Det sista tillägget, från de ängsliga turkarne till de tappra kaukasierna,. tycks imedlertid något öfverflödigt. Det tros att Porten, baköm sitt skriftliga löfte till de stora. makternas ministrar, alt icke mera använda dödsstraffet emot renegater, som åter öfvergilva Islamismen, har den hemliga föresatsen, att hädanefter bestraffa dem med galerarbete för lifstiden. OSTINDIEN. Generalguvernören i . Engelska Ostindien, Lord Ellenborough, har heslutit att förstärka armeen med 10,000 man, såsom det såges, hulvudsakliger för att kunna hålla en tillräcklig stark besättningsarmåe i Scinde. Ställningen i Pendschab, hvilker troligen förr eller sednare kommer att leda till Engelsk intervention, torde äfven verka till denna förökning af stridskrafterna. Om sakernes läge i nyssnämnde land berättas ungefär följande. Den största anarki rådde ännu. Tvenne visiren Hira Singhs farbröder, Gulab Singh och Suchet Singb, hvilka förde styrelsen i: Maharadscban. Dulip Singhs namn, hade, efter någon tids vistande i Lahore, dragit sin kos med en del af riksskatten, och väntade, såsom det troddes, blott på den nuvarande regeringens fullkomliga förfall för att bemäktiga sig styrelsen. Hira Singh tycktes för egen räkning hafva samma plan i sigte, hvarföre en mängd officerare d. 25 Jan. gåfvo honom tillkänna, ati de skulle se sig om efter en annan vizir, såvida han icke genast högtidligt installerade Dulip Singh såsom Mahbaradscba på thronen i Lahore. Hira Singh såg sig nödsakad att gifva efter, och d. 2 Februari företogs denna ceremoni med stor ståt. Viziren sysselsatte sig för närvarande med starka rustningar, osäker om han ej till slut. skulle få att göra med Engelsmännen. Chanen i Bochara har eröfrat Chiwa, men tros svårligen kunna bibehålla denna eröfring. Förre viziren hos Schaken i Herat, Yar Mahomed, hade 4841 eröfrat Chiwa, men har nu blifvit i sin ordning derifrån utdrifven. Han sysselsatte sig nu med bildandet: afj ett stort förbund emellan fur starne i Central-Åsien, och Dost Mohammed i Kabul hade redan slutit sig till denna konfederation. Hans son: Akbar Chan, densamme . som sköt ihjel Engelske ministern MNaghten, skulle gifta sig med Yar Mahomeds dotter. —NYKÖPINGS FAKTORI-BOLAGS KONKURS — (Slut fr. Måndagsbl.) Nat kantrvakt hvarigannam Mebkgmtmn ALA. oa