Aftonbladet – 17 april 1844, sida 1

UTRIKES. SPANIEN. Om den berömde Arguelles död läses i en Engelsk tidning följande korrespondensartikel från Madrid, daterad den 24 Mars. Spanien har nyss förlorat en af de få hederliga statsmän, det egde, och som vunnit en Europeisk ryktbarhet genom sin vältaligbet och sin orubbliga heder. Sennor Augustin Arguelles, som ett par veckor lidit af rheumatism, dog ganska bastigt omkring kl. 7 i går på morgonen (den 23 Mars). Den föregående natten bade han tagit ett kräkmedel, och kände sig mycket bättre kl. 3 på morgonen; men något före kl. 7 klagade han med ens öfver en häftig smärta i hufvudet, och blef snart sanslös, hvarefter lifvet utslocknade, såsom det tycktes, genom ett anfall af slag. Han var 67 år gammal. Begrafningen kommer att ske i morgon (den 25 Mars) på Atochas kyrkogård). Sennör Arguelles är känd för att i hela sitt lif hafva varit en fast och orubblig liberal. Han var en af de tvenne personer (grefve Toreno var den andre), som skickades till England 4808 såsom deputerade för spanska nationen, vid början af fribetskriget, och han -har sedermera beklädt flere af statens högsta embeten. Hans tillgifvenhet för konstitutionens sak ådrog honom flere års fångelse vid Ferdinands återkomst och despotismens återinförande 4814, ur hvilket han befriades genom revolutionen 4820. Vid absolutismens andra restauration 1823 flyktade han till England, och var alltid uppriktigt tillgifven förbundet med denna makt. År 4840 valdes han till förmyndare för drottningen, och nedlade denna befattning sistlidet år, sedan militär-upproret segrat. Den enda reflexion, regeringens press haft i anledning af bans död, är följande känslolösa, som läses i Corresponsal, att det är ,ett eget sammanträffande, att denne; drottning Christinas envise motståndare skulle aflida just samma dag, som hon höll sitt intåg i Madridx. ITALIEN. Från Triest skrifves d. 40 Mars, att Österrikiska regeringen skall vara ganska bekymrad öfver den jäsning, som visar sig öfverallt i Italien. I Lombardiet hafva många arresteringar skett, och det säges till och med att bland de i Lombardiet liggande trupper från Galizien en sammansvärjning skall hafva blifvit upptäckt, i hvilken 200 officerare (bland hvilka 20 Italienare) äro kom prometterade. SICILIEN. Mot slutet af förra månaden erhöll man i Ne2pel underrättelser, att allvarsamma oroligheter yppat sig på Sicilien och samtidigt på flera orter. Hunger och politiska passioner drefvo folket att ge sin harm luft genom anfall på polisens och statens byggnader, under rop af: lefve konstitutionen! lefve friheten! — Ett rykte, men troligen öfverdrifvet, förmäler, att skärmytslingarne mellan folket och den väpnade myndigheten kostat flera hundra menniskor lifvet endast i Mest sina. Nästan i alla större städer hade svärmar a! landtfolk inunnit sig, till en del beväpnade, hvilka genomstruko gatorna under rop på bröd; med dem förenade sig stadspöbeln, som redan förut var sjelf missnöjd. Flere dagar innan dessa Sicilianska uppträden blefvo allmännare bekanta i Neapel, synes regeringen hafva egt kännedpm derom, emedan den redan förut hade Mui en betydlig truppstyrka föras öfver till ön. Det skedde likväl nästan i smyg, och denna hemlighet antyder