Aftonbladet – 11 april 1844, sida 2

hvarandra sammanlöpande, halmgula och brunaktiga fläckar, Den hade dock till största delen en glatt : inre yta, endast här och der visande några obetydliga små upphöjningar och ojemnheter. Då åderväggarne genomskuros, befunnos ofvannämnde fläckar bero af dels hårdare, broskartede, dels mjukåre, så kallade atheromatösa, afsättningar på den inre hinnans utsida, af hvilka några hade omkring cen lines. tjocklek. Denna sjukliga förändring af åderväggarne: befanns sträcka sig äfven till pulsådrorne i knävectet och på benet nedom knäet (arteria poplitea, arteria tibialis antica m. fl.). Blodådrorna funnos deremot ej sjukligt förändrade, blott fyllde af mörkt lefradt blod på de af brand angripne ställen. -Pulsådrörna på venstra benet befunnos tomma, men hinnorna företedde början till samma sjukliga förändring, som på högra benet. ; Utom en allmän matt gulaktig färg af hela hudytan, företedde den yttre besigtningen i öfrigt intet att anmärka. Inre besigtning. Hufvud-cavileten. Vid hufvudets betäckningar var intet att anmärka. : Hurfvudskålen, ovanligt tjock, på flera ställen ända till 3 linier, hade en serdeles fast benbyggnad med föga svampig bensubstans. Yttre bjernhinnan (dura mater) var vid hufvudskålen så fastväxt, att den cj hel derifrån kunde afskiljas. Medlersta hbjernhinnan (arachnoidea) syntes fullkomligt frisk, men utspärd af underliggande klart serum, som fyllde fårorne mellan hbjernvindlarne. Ådrorse i ionersta bjernhinnan (pia mater) voro betydligt utvidgade, men ej serdeles blodfyllde.. Denna binna aflossades lätt från hjernsubstansen, som visade en stark utveckling af ådrorne, dock utan betydlig blodhalt. . : Hjernans båda sidokamrar (ventriculi laterales) voro ovanligt stora, utspände och fyllde af klart färglöst vatten ; åderflåtorne (plexus choroidei), bleka, innehöllo en mängd vattenblåsor af hampfröns storlek. Bakre delen af genomskinliga ski!joväggen (septum pellucidum) och hela hvalfyet (fornix) voro i tillstånd af en grötlik uppmjukning utan färgförändring (emollitio alba). . Medlersta hjernkammaren (ventriculus tertius).:var utspänd af klart vatten, öfver hvilket låg ett tunnt; och af vattnet upphöjdt, täcke af medlersta åderflätan (plexus choroideus medius). Lilla. hjernans ådror fufinos likaledes starkt utvecklade, men föga blodfyllde. I öfrigt förefanns i substansen af stora bjernan, lilla hjernan, Varolsbryggan och förlängda märgen ingen sjuklig förändring eller blodutådring. Pulsådrorne på hufvudskålsbottien och bjernans undre yta visade fläcktals, istörre och mindre utsträckning, börjande benvandlingar och förtjockningar med gulaktig färg i åderväggarne. q Mun-cavitelen, svalget: och siruparne företedde intet sjukligt. I betäckningarne af bröst och bukhålorne fanns under huden ett fettiager af !, vill 4 tums tjocklek. Bröst-cavitetlen. RBeativa läget af organerna normalt. Högra lungan var på öfre, yttre och inre sidan fläcktals fastväxt vid närliggande delar genom cen fast bindväf;-venstra lungan deremot fullkomligt fri. Båda lungorna: voro i öfrigt i friskt tillstånd, men i de bakre hälfterne något starkare blodfyllde än i de främre. I luftröret och dess grenar fanns något slem, men utan synlig sjuklig förändring af slemhinnan. I luftrörskörtlarne (glandule bronchiales) funnos spridda hårda kalk-concrementer. N Hjertsäcken, hvars utsida var belagd med mycket fett, och hvars insida var utan fastväxning eller fläckar, innehöll blott en liten qvantitet klart serum. Hjertats framsida var starkt fettbelagd och dess storlek proportionerad efter den starkt utbildade bröstkorgen. Båda bjertkamrarnes väggar voro tunna och slappa. I klaff-apparaterna funnos inga benvandlingar, blott en något ökad broskartad styfhet i dem, som, äro,belägna vid agången af aorta. Stora pulsåderstammen (aorts), som vär tom, företedde samma förändring i hinnornes väfnad, som förut är anförd vid benens pulsådror. De öfriga stora blodkärlen i bröstet visade ingen sjuklig förändring, och innehöllo, likasom hjertat, blott en liten qvamtitet blod, med föga afskildt trådämne. : Buk-cavit,ten. Organernas relativa läge normalt. Bukhinnan var i hela dess utsträckning frisk,samt framtill och på sidorne belagd med ett tjockt fettfe deken liten och sammandragen, innehöll endast en matsked af ett tunnt blekt gulaktigt iluidum. Magsäckens slemhinna, af en matt skiffergrå färg, utvisade en stark körtelbyggnad, serdeles utvecklad; i den högre delen. Blodkärlen i medlersta hinnan af magens blindsäck (saccus coecus) ovanligt starkt utTvecklade och på vissa ställen varikösa. Å Tolftumstarmen, nästan tom, och blott färgad af litet galla, var liksom smålarmarna, hvilka inneköllo litet blekt slem, i friskt tillstånd. Groftarmen, nästan tom, var likaledes i friskt tillstånd. Tarmkäxet äfvensom mesocolon och mesorectum var rikt på fett. . . Magspottkörteln (pancreas) företedde ingen sjuklig T förändring. : Lefvern liten, rödaktigt spräcklig, dess små acini tydliga. NA Gallblåsan, af naturlig storlek, innehöll, jemte ett par matskedar gul tann galla, en gallsten af en stor muskotnöts volym, af nära svart färg, mycket kantig, bestående, efter hvad af Mr Friherre BERzELs upplystes, hufvudsakligen af gallans olösliga färgämne: lepyr: hin. Ener befanns liten, slapp, mör. Njurarne, inbäddade i ett tjockt fettlager, voro små med stora bäcken och calyses. I öfra ändan af den högra njuren fanns en valnötstor vattenblåsa. Uretererne voro små och tunna. 4 Urinblåsan, liten, saåmrmandragen, innehöll omkring lo matskedar klar urin, utan sjuslig förändring i hinnorne. I öfrigt fanns intöt att anmärka. Actum ut supra, Å, Retzius. Fredr. Sundewall. Sedan detta protokoll blifvit uppläst inför de närvarande herrar och män, börjades af herr Professorn och Riddaren Mosanper de förberedande åtgärderne för det Kongl. likets konserverande. Ke rrree mt