Aftonbladet – 11 april 1844, sida 2

BaHuUut bR TAL UU fallet. AS TOFU TLIIIR Reef uaL DM tidtals ymniga, slemmiga och gallaktiga afföringar med samma välgörande påföljd. Sedan 45 å 16 år hade H. M. jemt klagat öfver kyla i fötter och ben, samt, för att afbjelpa detta, både vinter och sommar legat med varma krus och, vid minsta illamående, med heta servietter vid fötterna i sängen. Utan något föregående tillkännagifvet illamående, anfölls Hans Maj:t den 26 sistlidze Januari före kl. 7 på morgonen; förmodligen till följa af någon häftigare ansträngning till kräkning, af ett så våldsamt kongestionstillstånd till hjernan, att ett slag-anfallsyntes öfverbängande. Detta fö:hindrades likväl genom använd behandling att fullkomligt utbryta, men hjernan hade dock genom den starka blodtryckningen så lidit, att en reactions-feber med symptomer af våldsam yrsel till tölje deraf inställde sig och fortfor under loppet af 5 dygn, hvarefter den upphörde, men qvarlemnade ett allmänt depressions-tillstånd i hela nerv-systemet. Till följe af denna försvagade nerv-inflytelse, uppkom snart ett, hos ålderstigna personer vanligt, sjukdoms-tillstånd, den så kallade gangrena sicca. De första tecknen dertill visade sig i högra foten, hvartill denna företrädesvis var predispon.rad, derigenom att den efter blodtrycknings-anfallet på hjernan hade blifvit så till vida förlamad, att den hängde inåt, utan att Hans Maj:t förmådde röra eller vända densamma utåt; hvartill äfven kommer den, sedan flera är fortfarande. kylan: i fölter och ben, beroende på försvagad blod cirkulation i dessa delar. Sedan branden en gång börjat, utbredde den sig småningom, oaktadt all använd möda från konstens sida, till stortån och de tvenne dertill närmaste samt öfver vristen uppåt benet och utåt vaden. Jemte detta, var digestions-organernas verksamhet så till. vida undertryckt, att Hans Maj:t de!s hade afsky och afsmak för födoämnen, dels förtärde sådana i så ringa mängd, att krafterna derigenom ej kunde uppehållas. Då flere använde, häremot indicerade, läkemedel ej förmådde framkalla någon förändring, aftogu krafterna småningom under loppet; af Februari månad, under det branden i direkt förhållande dertiH, enligt hvad nyss blifvit anfördt, grep omkring sig... Sömnen, otast framkallad af begagnade läkemedel, gaf mera sällän någon egeniligt stärkande hvila. Mot slutet a sistnämnde månad nådde kraftlösheten och afmattnings-tillståadet den höjd, att Hans Maj:t deraf ofta inföll i en stilla yrsel, så väl under natten som dagen, dock med stunder af fullkomlig redighet. Liktidigt härmed inställde sig oförmåga, dels att uppkräkas dels att upphosta slem, hvaraf andedrägten blef tung och försvårad, med ofta påkommande känsla af qvär ning. Detta fortfor till den 5 Mars, då Hans M j:t efter att på förmiddagen hafva mer än vanligt plågat af. qväfnings-anfail, afdånade, samt förblef i ett van. makts-tillstånd i något öfver en timmas tid. Efte detta anfall sjönko krafterna ändå djupare; en nästar ibållande stilia yrsel inträdde, hvilken fortfor till des Hans Moj:t klockan 2 på morgonen den 8 Mars in föll i dvala, hvarutur Hans Moj:t ej uppvaknade för än kort före dödsstunden. Efter att med svag rös hafva uttalat namnet OSCAR, afled Hans Moj:! lugn och stilla kl. hall 4 e. m. sistnämnde dag. Stockholm den 19 Mars 14844. Er. af Edholm. Al förestående berättelse är grundad på de, rörande bögst sal. Konungens sista sjukdom för:a, dag iga antecknin gar och med sanna förhållandet öfverensstämmande, in tyga undertecknade, tili rådplägning kallade, läkare Carl Thelning. — C. J. Ekströmer. Magnus Huss Derefter företogs besigtningen och öppnandet a det kongl; liket, hvaröfver uppsattes följande protokoli Protokoll, hållet vid högstsalig konung CARL XIV JOHANS liköppning, hvilken uppå Kong!. Maj:ts vår nu regerande allernådigste konungs och her res, befallning, i närvaro åf ofvannämnde herra och män, Tisdagen den 42 Mars år 4844, kl. 4 förmiddagen, uti s. k. rådsalen på kongl. slotte förrättades af anatomin professorn och riddare D:r A Retzius, biträdd åf anatomi prosektor: D:r F Sundevall. Protokollet fördes af läraren i medicina. legali D:r E. T. Berg. Yttre besigtning. Likstelhet förefanns blott i ryggen, båda handle derna och händerna, venstra knäleden och båda fo lederna. . . : Spridda fläckar af Hikblänad syntes långs åt hel ryggen. På högra sidan af korsbenet (os sacrun fanos i buden en större svartgrå flick, som sträckt sig till nedra randen af klinkan, och, vid gjord ir skärning, visade den celiväf, hvaruti fettet. ligger ir bäddadt, vara stärkt blodfylld, och till följe der svartröd till färgen. Midt öfver taggutskottet af först korsbenskotan fanns en mindre dylik fläck, som, efte skedd inskärning, visade underliggande ceilväfven samma beskaffenhet, som nyss nämndes. Hela bålen, halsen och armarna, utvisade en hög: ovanlig utbildning och styrka af benoch muskelbygt naden; hvaremot: de nedra extremiteterna företedd en svagare bildning och stark afmagring. Emella I huden och musklerna på bålen fanns ett tjockt lag af fett (panniculus adiposus). : Ögonklotets hvälfoing, hvitögats färg och klarhetc af hornhinnorna bibehållna; pupillerna lika stora omkring 2 liniers diameter. o Elt ärr, såsom följd af en i krig erhållen blessu befanns från basen af högra vårtutskottet (process mastoideus) sträcka sig omkring 3 tum nedoch ba åt halsen, och vid dess öfra ända kändes en fördju ning i det underliggande benet. , Omkring under högra örat syntes en rodnad huden utbredd öfver en svullnad, som intog hela sträckningen af högra stora spottkörteln (parotis). I skärniog i denna syvullst visade körteln ansvälld, m utan vidare sjuklig förändring af dess färg och co sistens. På venstra nyckelbenet, omkring 4 tum från de yttre ända, fanns en litea upphöjning och förtjoc ning af benet, hvilka syntes vara följder af en fö: gången läkt fractur. På högra lårets utsida fanns, omkring 2 tum neda före stora vändknölen, ett, omkring 2 tum lån; smalt ärr, som uppgafs vara fö!jdaf blessur med en lar Vidare befanns på samma ben: 1:0 en branöfläck i huden, 3, tum lång, 2 lin bred, belägen öfver midten af främre skinnbensmt skeln (musculus tibialis anticus); . 9:0 nära nedra ändan af denna fläck on MIN brandfläck af rund form och 2 liniers diameter. x.A an störra hrandfläck hörjande . tum ned: