Aftonbladet – 11 april 1844, sida 1

UR DEBATTEN I FRANSYSKA DEPUTERA DE-KAMMAREN RÖRANDE HEMLIG FONDERNA. Den 49 Mars, då i franska deputerade-kamma ren förekom frågan om anslag af en million frånc till de hemliga medlen, uppstod en mycket liflis debatt i anledning af ett yttrande, som Hr Ledrqw Rollin hade, och som denna del af debatten spri. der mycket ljus öfver en del ställningar och förhållanden inom franska styrelsen och deputerade kammaren, tro vi oss böra meddela den. Hr Ledru Rollin anförde följande: Allt ifrån 1830 hafva många ministörer fått och uppslukat hemliga medel och följt på hvarandra. Jag frågar mig, om deras politik har varit bättre och om med åsidosättande af omärkliga modifikationer, der varit sig olik. Jag har önskat att kunna lösa dett: problem: hvarföre hafva icke män, af hvilka någre kommit till makten, lifvade af patriotiska tänkesät och med rena rättrådiga afsigter, hvarföre hafva de ej kunnat yvyerkliggöra allt det goda de åsyftat, icke hindrat allt det onda, som de bordt kunna förekomma? Den utrikes politiken bör isynnerhet ådraga sig våra blickar, ty det är den, som oförlåtligen mest komprometterar Frankrike. . Fyra stora frågor hafva oroat och oroa ännu Europa: non-interventions-principen, Frankrikes allianser, hafvens frihet och orientaliska frågan. Non-interventions-principen var redan ett närmare bestämmande af den konstituerande och revolutionära Juli-principen. Efter att hafva framfört folken till friheten, för att injaga fruktan hos de gamla monarkierna och låta sig erkännas, och då tbronen af den 7 Augusti ville inträda mera intimt i konpungarnes förening, afsade hon sig propaganda-systemet och förkunnade, såsom sin ledande princip, den för Eurvpa mindre förfärande non-interventions-priocipen. — Hvarje folk, moget för frihet, må kunna ordna den i sitt land, utan att hafva att befara det heliga förbundets förtryckande mellankomst. . . Hjertat klappar ännu vid minnet af den hänförelse, hvarmed denna princip blef hyllad i denna krets; huru denna sal ifrån alla håll genljöd af enhälliga bifallsrop, då Hr Lafitte besteg talarstolen, för att närmare uppställa grundvälarne för densamma. Marskalk Soult helsade den med några ädla ord, å armåens vägnar, och sjelfve Hr Dupin utropade: Frankrike, hvars röst höres i Europa och hela verlden, tillåter icke :att de andra makterna skola interveneran. Se der det språk, som fördes af ministeren, af Ludvig Filips ambassadörer, och som understöddes af armåen, national-gardet och hela franska folket! (Bravo! Bravo! ; Nåväl, efter dessa skallande bifallsrop, efter detta högtidliga förkunnande, dessa slutliga ord, hyarthän hafve vi fallit? . . Österrike ingår i italienska legationerna, för att qväfva frihetens frön i Modena, Parma, Bologna, Ancona. Vår ambassadör i Wien, marskalken Maison, skrifyer i hast, att man borde förekomma dessa manövrer, att en fransk armå bordt kastas öfver Alperna; men depechen, adresserad till kabinettet, qvarhålles i flere dagar; konseljpresidenten får blott genom en tillfällighet kännedom om densamma, och det återstår för oss endast att rödna vid åskådanmdet af de utförda företagan. Sådan var, hela landet vet det, anledningen till Hr Lafittes tillbakadragande ur ministeren. a Vi hafve på detta sätt uppofleat åt det absolutistiska Europa den skyddsprincip för folkens frihet, som vi en gång antagit. MHvilka skola framdeles våra allierade blifva? Kanske monarkierna? Visst ej; de begagna sig af våra eftergiter, under det de förskjuta Oss. Det finnes icke qvar för 0535 mera än en dyrbar sympati, den är det Schwcitziska folket, vår äldsta allierade, vårt bålverk mot Östern, denna vänliga jord, som tillåter oss att uppliasta en bro midt ibland Alperna, mellan Frankrike och Tyskland. Man vct, att Juli-rörelsens svallning hade i det landet framfört det demokratiska, det franska partiet, i spetsen för affärerna. Österrike oroas och retas deraf; det utsår opnighet, det försöker att återgifva makten åt det aristokratiska återgångs-partiet; under tiden vi-) jar det oss utsigten att kunna knyta ett förbund meian en fransk prins och en erkehertiginna. Frankike visar sig ännu en gång svagt: en lock-spion inrigerar i Schweitz för. det österrikiska partiet: Vor;rten låter häkta honom, och man finner hos honom tt pass, utfärdadt af en hög fransk embetsman: den! insvarige chefen för kabinettet, Hr Thiers, uppmanas At svara i kammaren Huru dermed förhåller sig, och