Aftonbladet – 6 april 1844, sida 2

DL miz hvarie försök att, emot hennes vilja, föra bort henne Vi hänna icke hvad som passerade emellan far och son då erefrven lemnade dera; men innan den utsatta tiden förflutit, begaf sis rarkisen till grefven för alt lemna bonom svar på sitt ullimatum. XVI. — Fljande dagen gafs på det kungliga slottet vid samma tid en dubbel audiens: bos konungen åt markisen don Mendosy, Figuera, general Riymond och generalen grefve 4 och hos drottningen åt grefvinnan 2 och Theodolinde. De förre emotogos i thronsaten midt ibland royantåns praktiulla emblemer, de sednare i furstinnans egna rum. a on: Ferdinand VII afhörde med vilvilj general Raymonds ansökning, som krafigt uaderstöldes al grefven äfvensom af markisen; drottningen lofvade på det mest nådefulla sätt intercedera hos sin kungliga gemål för grefvinnans och Theodolindas skyddtire. . Ålvares vänner wgingo ur palatset med bjertat uppfyldt af glädje och bopp: icke derföre att konung Ferdinand yttrat: j kunnen räkna på en syonsam sinnesstämning hos mig, och j skolen inuan aftonen få erfara min befallning; ty de viste allför väl hvad denna stereotypiska fras hade att betyda; men derföre att det gällde en mäkug och inilytelserik persons intresse, hvilken peron af alla sina krafter skulle arbeta på deras örskoinsars uppfyllande. Theodolindas far lemnade icke palatset. Fan bad om ett enskild: samtal med monarken, 60m