Aftonbladet – 4 april 1844, sida 1

cke minskade markisens batfulla sinnesstämning mot den anklagade. Generalen hade fått tillfälle att vexla några ord med sn systerson, men försigtigheten förbjöd honom nämna att den olyckliga Theodolinda kommit till Madrid i det enda ändamål att vara honom närmare. Sedan den kungliga åklagaren uppläst en hätsk anklagelseakt yttrade Manuel med värdighet följande ord: Jag skulle med förnuftsskäls ötvertygande kraft kunna försvara det parti, som jag med dygdens entusiasm omfattat. Jag skulle lätteligen för Opartiska omdömen värja helgden af mina principer, renheten af mina syften och mina handlingar. Men detta vore förlorad möda här, ty jag har redan på edra anleten läst den dom, som sväfvar på edra läppar. Jog skall således inskränka mig till en bön om en enda nåd: Hvarje ädel mans bjerta har blifvit såradt af smärta vid underrättelsen om Riegos död han, som nyss blifvit af er mördad. Berät. telsen om dessa förfärliga omständigbeter vid hans afrättning har väckt en djup och allmän harm. I edra ögon skyldig till samma brott, he. svär jag eder vid den aktning man är skyldig en döende, eller snarare, vid ytterligheten af er grymhet, att låta mig få den äran alt dö på samma barbariska, nedriga sätt! Domrarne drogo sig tillbaka; de återkommo få minuter derpå och markisen började att läsa upp domen: . . sl Hans Glorvördige Maj:ts, vår Allern Konungs namn etc. etc Alldenstund etc. etc. ådigste To ee — förklarar