Aftonbladet – 3 april 1844, sida 1

Genom den tillgjorda långsamheten i sin gång, behöfde ban nu en timma för samma väg, som han eljest på högst tio minuter tillryggalagt. Anländ till målet för sin vandring, stannade han (ramför ett rätt vckert hus. Hans skarpa ögon, hvars spel icke kunde upptäckas under den vida kapuchongen, spejade hastigt från ena ändan af gatan till den andra. Sedan han på detta sätt försäkrat sig att ingen misstänkt befann sig der, slog ban på porten; en piga öppnade den och förde honom till sennor Escribano Mathias Tordeos, juris licentiat, notarie vid öfverdomstolen i Madrid och med denna sin offentliga befattning förenande andra funktioner i bemlighet, som gjorde honom till ett slags försyn för den menniskoklass, till hvilken Corvedo hörde. — Guds fred vare med er sennor Tordeos. oo — Och med eder, vördige fader. Hvari kan Jag vara er till tjenst? Corvedo svarade med ett gapskratt i det han lyfte opp sin kapuchon och aftog sitt falska skägg. — Aha! sade Escribano, utan att synas det ringaste förundrad, är det-ni. Sennor Tordeos räckte tummen åt sin klient och sedan han låst dörren i dubbelt lås sade han: — Nå väl, qvid? hvad för nytt, min gosse? — En gyllene affär, sennor; två hundra tusen realer ...) klingande fullvigtigt mynt. — Ahal — Ni har hört talas om öfverste Alvarbs? — Hela verlden vet att han skall hängas inore få dagar. Hyran blir stor för ett fönster vid la Cebada): ) Omkring 50,000 francs. sy Arrättnipgsplatsen.