Aftonbladet – 3 april 1844, sida 1

———— —— BNBNrNNENN ser ni general, man kan vara bandit och hafva något här ändå, tillade han och slog sig på bröstet. — Men hvad tror du då att vi kunna företaga för min brorson. — Endast en möjlighet för hans räddning finnes ännu: flykten. Ser ni general, om det barsz vore fråga om en tjuf, en bandit som jag, til exempel, skulle jag med en obetydlig del af er stora förmögenhet köpa domarena, som jag redar förr gjort. De skulle frikänna mig. Men en poHitisk person, som er brorson, ... med honom är det annan sak och de, af hvilka hans öde beror äro redan allt för väl betalta med hedersställen och konfiskerade egendomar, att ni skulle kunnz rikta dem, general. . — Nå väl, jag öfverlemnar sakens utgång å ditt nit; sade generalen efter något betänkande. oo— Tack general för ert förtroende. Nu tvi ord bara, och jag skyudar mig på minuten at sätta mig i verksamhet. När skall domen af kunnas? — Om itta eller tio dagar. — Det är längre tid än vi behöfva. Och hu ru mycket pengar kan ni uppoffra för saken? — Tvåhundra tusen franes här i Madrid oc dubbla, tredubbla summan, ja med ett ord, hei min förmögenhet då jag kommer tillbaka till Frank rike. — Hälften af första summan, tror jag skal bli nog. Corvedo klädde nu åter på sig sin munkdräg och sedan ban för generalen nämnt ett aflägse ensligt ställe, de de kunde träffas två dagar der efter, återtog han den åttiårige mannens hållnin och lemnade generalen