Aftonbladet – 2 april 1844, sida 1

BARBSIOrlaTanUCt. A1oll GIVICv IVfASRIERME men deröfver af Lord Russel, men tillika 3itranden å ministerens och Orangisternes sida ai föresatsen att drifva förföljelsen mot OConne! så långt de förmå. Ailt efter ämnets beskoffenbet afbröts bans tal ouppbörligt än med bifallsrop, iv mid skratt eller uttryck af harm och förakt. När ban ändtligen slutat och upprepade toasten, ;cste sig alla på nytt — bordsgäster, åskådarnei galier-erna, damerna i de tre logeraderna — alla svängde med hvita näsdukar och täflade med hvarandra ); burrarop och handklappningar, som upprepades på nytt i många omgångar. OConnel hade lika svårt att få ordet, när han uppstod att tacka; nya jubelrop beisade honom icnan han började, och han måste viuta i flere minuter på ljud. Han hade redan hunnit ett godt stycke med svaret, då det aibröts :enom rop från alla håll. att ban måtte träda nirmare i salengens midt, så att alla kunde ej blott böra hovzom, utan äfven se honom. Han gsf efter för denna önskan, och började på nytt. Över den origtiga rubriken på det brott, för hvilket man beskyllat honom, yttrade ban nästan detsamma, som förut blifvit sagdt å svarande-sidan i rättegången, så alt denna del af talet han anses bekant förut; det enda, som härvid måste ölverraska en fremling från Europas fasta land, är den genom sed och lag heligade Engelska friheten stt iå öppet och offentligt yttra sin harm och sitt hån öfver en orättvis domstolsåtgärd. Hvad bär sades om I domen och offentliga embetsmyndigbeter. sbulle i de flesta andra länder ådragit talaren en sershild T anklagelse för domqval,. — Jag har blivit anklagad för. en sammansvärjnint,, yttrade OConnel, men det väsendtliga kännemärket. som lagen fäster vid en sammansvärjning, är dess hemlighet; och här var dock ingenting hembgt; deri fanns hvarken pågot förborgadt anslag eller någon dold syftning. Också tycktes man ej wid detta tillfälle anse dylika vilkor för rubricerandet nödvändiga; förbrytelsen var nemligen alt anse för någonting, som en domare fått i sin fantasi under drömmen, och som han låter det simänna lida för, när han vaknar ... . Huru jösor man väl vid bevisningen af denna sammansvärjnings tillvaro? Hvad upptäckte man väl de;om under ransekningen? Jo, man fann ett anslag, så omsorgsfulit fördoldt, att dess förhemligan-e blifvit anlörtrodt åt tystiåtenbetens egentliga värdure, tidninzsredaktionerna, (bifäll och skratt )nntet ac tum kunde framdragas på den förborgade t:ilställningen; man framdrog blott att ÅA. och B. voro bolagsmän i tidningar och sjelfva medieramar i det hemliga förbundet; men domaren förklarade, att då detta kunde bevisas, så ådagalade det ock sammänsvärjoingens tillvaro; och det är derföre, som jag nu står här inför er, som en sakfälld sammansvuren, (stormande bifallsbetygelser; hela församlingen uppstod och upprepade dem en lång stund) Anteckningarne för de nio sistförflutna månaderna framdrogos för att bevisa devns sammansvärjning: tidningsbladens berättelser ordnades kronologiskt: data på alla folkmötena sammanställdes: man lade i dagen, att ofantliga dylika mö:en, icke mindre än fyratioett hade under nyssnämnde tid blifvit hållna Irland ; men månne man äfven ådagalade, att vid något enda af dessa möten föreföll någon olaglighet, någonting som åsyftade uppror eller störandet af allmänna lugnet? Nej, ingenting sådant. Blef det ådaralagdt, att någonting dervid företogs, eller inträffade, som väckte embetsmyndigbheternas I farhåga, eller som störde äfven den mest ängshge Teller maklige i sin ro? Nej, alldeles icke; ingenting dylikt bief bevisadt: ingen angifveise som förutsatte en bevisning af denna art frawlades ; ty det var omöjligt att förneka, att icke folkets luppförande vid hvart och ett af dessa möten bade varit det mest fridsamma, och förfarandet lvid mötena det mest lagenliga. Imedlertid, och fastän man ej kunde bestrida lagligheten. af hvart Iserskildt möte, blef det likväl utredt, i kraft af advokatorisk händighet och judiciell trollkonst, att de fyratioett mötena, tillsammantagna, voro olagliga: att de,-betraktade som ett hel:, bildade en sammansvärjning, eburu hvarje möte, taget serskildt och betraktadt för sig, var laglist. Nå väl: om man adderar 41 nollor, så försöker man fåfänet alt deraf få ihop: en summa; men här Iblef det genom dom stadfästadt att 41 gånger imIgenting gör någonting (rop af fylfyl. Ja, väl må man ropa fy! Ett sådant förfarande bör betraktas med förakt och afsky —. Jag har yttrat mig öfver högmålets rubricering; jag har nu ait yltra mig öfver domarens förhålionde. ... Ingen har ännu vågat uppstå och loforda domaren (chief justice) Pennefather ;ingen har trädt fram till hans försvar; ty sedan Scrorgs och Jefferys dsgar bar ieke afbörts någon så ensidig, så partisk framställning, som den lagens tolk uttalade li detta mål. Jag anklagar bonom formhyen för att hafva advocerat på åklagarens sida, i sitt föredrag till juryn, deraf bjertat är fullt derom talar munnen, och han glömde sin embetspligt och sin embetsvärdigbet derhön, att han om de tilltaladerättegångsbiträde begagnade uttrycket motparternas ombud. — Min nästa anklagelse mot förfarandet i detta högmål gäller bildandet af juryn Lotterna, som innehöllo de lagliga jurymännens namn, befunros vara 710, sedan 63 hade råkat förkomma; om dessa tiliogts, så skul!e der funnits 773. Förteckningen inneböll ock 773 namn, men vid lottningen saknades 63, de hade förkom mit. (En röst: skurkstreck!) Ja, utan tvifvel skurkstreck: denna saknad kunde ej vara tillfällig ; ty hland da ÅX namn AM SAdasv nano Ba VV ena