Aftonbladet – 2 april 1844, sida 1

dagar tillställts den 42 och 44 sistl. Mars, begge i Coventgardens teater, som för tillfä let blifvit omskapad till en enda ofantlig salong. Engeismön af ganska skilda åsigter i repealfrågan bivistade den förra bland dessa middagar; vid den sednare, som var mera exklusif och ti!lställd för Irlands vänner, såg man egentligen anhängare af Irlands emancipation; men vid begge tillfällena var trängseln så stor, att fastän öfver tusen personer funno plats vid borden, och ett ännu större antal fruntimmer i logerna, måste en mängd, som hoppats få inträdeskort vid ingången, åiervända som de kommit, och platsen utanför var uppfylld med personer, som icke lyckats få inträde, men, oaktadt det elaka vädret, stadnade qvar i sina vagnar hela tiden, för att så skyndsamt som möjligt få del af hvad som föreföll ibland de omedelbara. deltagarne. De tal, som höllo3 vid begge dessa middsgar, voro så enhälliga i förkastelsen af högmålsprocessen, att, i fall domen kommer till verkställighet, skall OConnel otvifvelaktigt bli ansedd för martyr, och azitationen ej blott mångdubblas i Irland, utan förenas med de många oroliga rörelserna inom det öfriga Storbritannien, till ett enda förbund emot både Torys och Wbigs föråldrade grundsatse r. I middagen för OConnel, den 42 Mars, deltogo en mängd parlamentsledamöter af begge Husen, och de få som voro hindrade från personlig närvaro, t. ex. Lorderna Radnor och Kinnaird, hade genom bref till ordföranden, Mr Duncombe, förklarat sin öfverensstämmelse i den opinion, som skulle uttryckas. Sålunda skref lord Kinnaird: Styrelsen har låtit de ofantliga folkmötena fortsättas ostördt, i uppenbar afsigt att kunna beträda talarne med något ovarsamt uttryck: den phar nyttjat spioner, på ett sätt, som vore värdigt det fordna Tory-rezementets dåliga regeringsgrundsatser: den har förfalskat jury-inrättninjen, genom den efter föregifvande borttappade delen af listan och alla katolikers uteslutning; mMmen för att sätta kronan på allt, bar domstolens ordförande — Lord Chief Justice — vid sin resumering af parternas och vittnenas yttranden, talat snarare som en anklagare än som en opartisk domare. — Styrelsen måste genom allt detta ådraga sig indignationhos hela-Storbritenniens befolkning, hvars kärlek tiil rättvisan är den medfödd, och hvilken, som jag hoppas, skall pvisa att den icke deltager i den orättvisa, som föröfvats emot OConne:l, och i honom emot Irländska folket. De anklagade, som så sinnrikt blifvit kaliade för öfverbevista sammansvurne, hafva bragts inom brottsmålslagens gränser, genom att uttänja dessa öfver deras lagliga mått; ,samma grundsats, tillämpad i England, skulle ptillintetgöra dess frihet, genom att göra slut på palla offentliga möten till allmänna tänkesättets puttryckanden 0. s. v. Det tema, som Lord Kinnaird anslår i sitt bref, genomgick hufvudsakligen alla talen vid högtidligheterna. Ett helt nummer af Aftonbladet skulle för öfrigt ej inrymma dem oafkortadt; vi måste derföre inskränka oss här till ett sammandrag af det mest markanta bland hvad som förekom vid den mer allmänna middagen, eller den första. Salongen var vid detta tillfälle praktfullt, men ändå enkelt prydd; dess egentliga dekorationer utgjordes af Irlands vapen och orden IRLAND, OCONNEL, RÄTTVISA, kolossalt sommansatta af färgade lampor. Man ville, heter det, härigenom hänvisa på nationen, mannen och öremålet för alla hans ansträngningar, Onmikring 30 parlamentsledamöter uppräknas ibland gästerna, utom en mängd andra notabiliteter. Ordföranden, M:r Duncombe, öppnade sammankomsten med ett tal, hvari han bland annaterinrade om de hinder, som ministörens åtgärder lagt emot Drottningens beträdande af Irlands jord, under det bon likväl besökt Frankrike och Belgien. Det var visserligen,, anmärkte han, n glad syn jag hade förlidet år, när jag såg vår drottning återvända till hennes hembygds stränder, med Englands flagga och den Franska trefärgade på samma mast och svajande för samma vind (högljudt bifall) det var en tillredsställelse att tänka sig fort:arandet af frid och vänskap emellan de civiliserade verldens begge mäktigaste nationei (bifal!), men det skulle hafva varit en gladare och mer uppiyftande syn, att ha sett Storbritanniens drottnisg återvändande från ett besök hos sina Irländska undersåtare, sedan hon baft tilifälle att personligen övertyga sig å väl om deras tillgifvenhet, som om de otaliga lidanden och det mångfaldiza förtryck, som de äro underkastaden (lifligt bifall) poch jag är förvissed att ett sådant besök skulle ledt till dåliga rådgifvares för virring (hör ljudda bifallsrop) 0. s. Vv. — Ordföranden slutade med att föreslå drottniogens skål, som tömdes me stormande bifallsrop. Sedan älven skålar blifvit tömda för Prins Albert och den kungliga familjen samt landets tappra försvarare till lands och sjösn föreslog ordföranden en skål för dagens bjelte: helsa och långt lif åt Deniel OConnely. A:la de närvarande uppstego härvid mangronnt, 1 hurrade och svängde sina. näsdukar i luften, så lt att talaren icke hade tillfälle alt säva mer, för! flera minuter. När han åter fått ljud, forifor 7 han: Ja, äfven med fara att misshaga vissa hög-s myndiga personer inom Inrikes-departementet( skratt) anhå!ler jag att de församlade töcktesjs örena sig med mig om alt önska lycka och helsab it den sakfälide sammansvurnen (skratt och hög-)h judJa bifallsrop). Jag tror mig kunna försäkra, !la tt om detta stora församlingsrum vore tio gånger In 0 2 1 wu Nr AA ÄR el aualla daft sn 22