Aftonbladet – 29 mars 1844, sida 3

TYSK LITTERTUR. En skrift: Symboltvånget och den protestantisk lårooch samvetsfriheten af dr Rupp i Königsberj hvilkens tal om den kristliga staten gifvit anled ning till mycket ordande, har nyligen utkommit Preussen. Författaren har häri föresatt sig uppgifte att bevisa, att: bokstafven i de symboliska böckern: och eden på dessa ej gälla i den nu varande prote stantiska kyrkan samt att försök att med våld göre dem gällande vore att frambringa en revolution, följdhvaraf vår kyrka, beröfvad sin kraft, skulle blifyvt helt och hållet oförmögen till uppfyllandet af det hög: kall, som reformatorerne. uppdragit den. Skrifter visar, att det sjuttonde århundradet inom protestan tiska kyrkan varit den gyldene åldern för tron pi bokstafven och att, så vidt en kristlig kyrkas full komlighet beror af meningarnes oföränderlighet, der tidens protestantiska kyrka varit nära den högsta full komlighet. Men dömer man denna rättrogna kyrk: efter Christi dom, som säger: på deras frukter skoler j känna dem, så är det fruktansvärdt, att det knapp finnes någon djupare sjunken kyrka, än den rättrog na, i hvilken symbolernas bokstaf gällde. Författa ren understöder detta påstående med historiska bevi och fortfar derefter: Detta medvetande af den krist liga friheten, hvilket varit undertryckt i denna tid a djupt förfall hos den protestantiska kyrkan, upprest Sig oå ByO år 1700, till protestantismens lycka, i Ja kob Spener och Hermann Francke, hofvudmännen fö. den milda och kraftiga pietism, hyilken våra dagar: inskränkta och dödfödda pietism åberopar, liksom den. hade ätft anden med namnet. Det är bekant att Spener städse fördragit eden på de symboliska böckerna, så vidt de öfverensstämma med den heliga skrift. Han visste för väl af egen erfarenhet, huru de-:ortodoxa ifrarne, hvilka älskade den andra edsformeln;j hindrade hvarje framsteg i kristlig kunskap genom; de symboliska böckernes bokstä:ver, hvilka de höllo-emot -hvarj2 sådant. ... Med det ögonblick, då den protestantiska kyrkan genom Spener och Francke vaknade till ny insigt. upphörde i principen de symboliska böckernas bokstaf att vara gällande. Huru tidigt eller sent grundsatser kunna komma till utförande beror af många, ofta mycket tillfälliga omständigheter och många, ofta ganska invecklade förbållanden. Mveket och svårt arbete måste fuländas, innan den enligt Speners åsigt nödvändiga ombildningen verkligen kunde inträda. Nog af, de protestantiska teologerna kommo alltmera tiil den öfvertygelsen, att man borde skilja mellan den kyrkliga trons andä och bokstaf, och att man ofta endast genom uppoffring af formen och bokstafven kunde bibehålla den sanna troheten mot sin kyrkas anda och princip. Med denna öfvertygelse begyntes en fortsättning af reformationen, och på denna fortsättning har det adertonde århundradet oafbrutet arbetat. Författaren vill imedertid icke neka det adertonde seklets skuggsida; hän finner det naturligt, att det, i anseende till det tagna arbetets (fortsättningen af reformationen) omång och svårighet, ej kunde tillryggalägga denna ånga, obekanta väg utan omyägar, utan att här och ler tilltro den gifna kraften för mycket, utan att mången gång misstaga sig om målet, med ett ord, tan att ofta irra sig. Isynnerhet förklarar författaen sig emot sträfvandet hos de flesta af den tidens ranska filosofer. —tfä — På konung Ludvig Filips födelsedag ämnar Ir Dupuis Delcourt i Paris uppstiga med en baliong if kopparbleck.