Aftonbladet – 28 mars 1844, sida 3

— Från Aalborg i Danmark berättas följand sorgliga tilldragelse. En inhyses-mans hustru frå Ranum Mark och deras enda barn, en liten flick; på tolfte året, hade aftonen den 25 i förra månader varit på besök i en några bösshåll från deras hem beläget gård. Då de klockan 3 om morgonen skulle vandrs hem, bådo de äldsta sonen på stället följa dem, ty det var ett starkt oväder. Men han förklarade att detta endast vore att blottställa lifvet; och då hustrun likväl bestämdt ville gå hem, tillbjöd sig den yngre sonen, som endast var 18 år gammal, att följa med. Gården hade tvenne utgångar, en i öster och en i vester. Ägaren till gården gick ut åt den sidan, som låg emot vinden, för att pröfva på vädret, och, om detta var för hårdt, straxt utanför gården hejda de andra, som gingo ut åt läsidan. Men då han genast insåg omöjligheten, att i detta väder följa dem hem, och hatten dessutom blåst af honom, vände han ögonblickligen tillbaka, i tankai att träffa de öfriga, och ropade deras namp. De hade likväl redan aflägsnat sig från gården. Mannen fortfor derefter att ropa och signalera dem ett par tinmar, men förgäfves. Ynglngen, hustrun och barnet hade gått ett par steg förbi hörnet af huset, då stormen, som var beledsagad med stark snöyra, fattade dem och kastade dem åt sidan. De ville nu vända tillbaka, men förgäfves, och oaktadt de knappt hade tio steg till gården, var det likväl för dem omöjligt, att detta korta stycke strida mot vinden. De måste derföre låta den föra sig, i hopp att således stöta på en annan gård. Detta skedde ixväl icke, och vinden förde dem ea half mil bort, ntill dess de slutligeD stannade ute på fjorden, under Nn liten bank. Barset hade straxt i början svimmat och måste bäras af Ynglingen. Denna förklarade likäl att han icke längre kunde bära det, och då det traxt i början stelnat af kölden, nedlade han det på en. Han ville derefter föra modren till några hydor, hvilka han förmodade ligga i närheten. Men na ville icke lemna sitt barn och uppmanade ho