Aftonbladet – 28 mars 1844, sida 2

ter att göra, eller religiösa pligter att uppfylla. Jag skall rädda ery. Och den okände försvann, utan att Manuel hann att säga honom ett ord. Denne hederlige mans själ hade upprest sig af fasa vid tankan på hans kamraters brottsliga förslag, och under det desse på förhand gjorde upp planer för det vilda nöjet att uppoffra en af deras likar, tänkte han på något medel att rädda honom. os . — Lerida, sade han för sig sjelf, ligger endast på tre mils afstånd, der ligga de franska trupperne ännu qvar; det vore kanske icke omöjligt att underrätta dem om hvad som förestår och sålunda afvända det förfärliga företaget. Och med dessa tankar skyndade han sig hem, satte sig upp på en mulåsna och begaf sig istarkt traf på väg till Lerida. Vid sin ankomst dit tillkännagaf han genast för franska beälhafvaren hvad som förehades. Denne gaf genast befallning att ett detachement af dragonerna skulle stiga upp; den hederlige Cataloniern visade dem närmaste vägen och — Manuel var räddad. vu i . Den häftiga skakning som det förfärliga uppträdet förorsakat hos Theodolinda, hade så förvirrat hennes själförmögenheter, att alla vännernas försök, att göra Manuels befrielse begriplig för henne, voro utan framgång. Dertill kommo dessutom andra oroande symptomer, och det onda utvecklade sig så våldsamt och hastigt, at! redan följande dagen sennor Martånez nästan misströstade att rädda den olyckliga, eller åtminstone att bibehålla henne vid förståndet.