Aftonbladet – 27 mars 1844, sida 3

a———— LITTERÄR NOTIS. För blott ett halft sekel sedan skulle måhända knappt någon hafva vågat höja sin röst, för att tala om Svenska Folkvisor såsom någonting stönt. Det skulle då hafva blifvit hållet för en paradox, att yrka, det midt i skötet af Sveriges allmoge genom minnen från gamla tider fortlefde Sånger, hvilka både till ordens pocsi och melodiernas okonstlade skönhet i många fall ör verträffade moderna kompositioner, utifrån hit inokomna, och derföre — till följe al den bildades Svyenskens kända veneration för det utländska, här beundrade. Likväl hafva tiderna förändrats. Her Geijer, Azelius, Arvidsson o. fl. hafva offentliggjort samlingar af. Folkposmer från medeltiden, dam de funnit bland kärnan: al Sveriges folk; och numera beundrar icke blott Syerige sjelf, utan hala det littörära Europa, skattår, hvilka vi så länge egt, och dock på sätt och visicke egt, emedan de legat glömda, okända, ovärderada ibland 088.