Aftonbladet – 26 mars 1844, sida 3

försökt att höja deremot, och de skurar af små delse, KonstitutionsUtskottets ledamöter och se kreterare derför fått uppbära, likväl i samma mår som det blifvit och blifver mera kändt, vunn och ytterligare vinner allt flere? anhängare, hvil ket ganska troligt icke hade blifvit fallet me hvilket förslag som helst, deri ståndsprincipen ve lat bibehåHas. r An förstärkta Stats-utskotltet? Hvilken är vä den regering, som det gjort omöjlig genom sin beslut? Huru kan man väl besk ylia detta Utskot att hafva afslagit likt och olikt, då det efterå visat sig, att visserligen ingenting felats al hva söm erfordrats för förvaltningens nödvändiga gång utan tvärtom mycket mera skattemedel hafv hopats i statens förråd, än som behöfvas? Hvil ket stockblindt raseri vill det icke till; för at komma fram med dylika dikter, hvilka snar sagdt i första ögonblicket vederlägga. sig sjelfva blott för att få utösa en massa af sanslös harm Men är det fråga om partiyra hos någonder sidan vid sista riksdag, huru mycket mera för tjenade icke då: adelns och presteståndets förfa rande detta namn, då de, genom de bekanta vo teringspropositionernas underkännande, på ett re volutionärt sätt alldeles utträngde ett helt stånd: mening, det ståndets, som representerar den til antal och förmögenhet största delen af svenska folket, ur voteringar öfver anslagsfrågor? Elle det bekanta nedrifvandet af en kallelse till Utskotts-sammanträde? Sådana handlingar, deri till och med de lagliga formerna våldsamt öfverträddes — de kunde visserligen förtjena namn af par tiyra, men derom hafva Biet och Den Konstitu tionelle icke ett ord att säga, om icke att jus af partisinne taga dem i försvar. Enahanda ä förhållandet med beskyllningen, att det var stam pande och hyssjningar från läktaren, som genom dref afslaget på kabinettskasse-anslaget i Borgar ståndet; men väl känner hela allmänheten nume ra, hvilka ansträngningar gjorde: att med klin gande skäl verka på några af nämnde stånds ledamö ter, för att förmå dem att votera för den kassan Annu en hop andra beskyllningar tförekomm:; mot Bondeståndets ledamöter, att hafva möt kamraterna -på utvärdshusen, druckit tidningsre daktörers skål, ätit middag hos några af dessa farit till Waxbolmen m. m.; hvilket allt. dels än hopspunnet, dels tillhör det enskilda lifvet, och således gerna kan förbigås. Nu, förmenar läsaren, måste det väl vara tillröckligt med Bi-ondska för denna gången. Iogalunda. Uti samma Lördagsnummer apostroeras en korrespondensartikel i Cölnische Zeilung isamma ton. Uti nämnde artikel, som blifvit citerad i Atonbladet, förekommer nemligen bland annat följande: Kronprinsen (r. v. konungen) anse svenskarne såsom den förste i reformens led och hoppas af bonom uppblomstrandet af en ny tid. Häröfver utlåter sig nu Biet på följande artig: sält, vatt det synes något väl starkt, att så der sans facons ställa ett så dyrbart och upphöjd namn, som den svenske koaungens, främst i det led, som skall förskaffa oss bondregemente och allmänna val, lynchlagar, Straussisk kristendom och det-går-an-reformer i våra plägseder.n Sådant är nu imedlertid Biets handlingssätt redan dagen efter den, då det i en serskild artikel klagar, att de flesta förhållanden inom pressen uppstå deraf, att pressens organer icke vilja taga en sak för hvad den är, eller säga: detta är detta utan misstyda och förvränga både saker och me: aningar. Så bemöter det sina motståndare med oupphörliga lögner! Huru skall, huru kan vä en redaktioh vänta att blifva bedömd, som: börjar, fortfar. och slutar på de: viset: ser det icke rent af ut, som ville den sjelf framkalla hela publikens. förakt och vämjelse? Det är en sägen på landet, att bien alltid börja som argast, då det lider till den tiden att de sko!a slagtas: månne den nu uppenbarade ursinnigheten hos Svenska Biet kan vara ett före. bud, att det i närvarande kritiska period hotas a något dylikt öde? Säkert är åtminstone, att der hvarken af hofgunst eller folkgunst beroende man nenx, som sköter bolagets affärer, snart behöfve mellankomma, för att medelst anskaffande af er mindre yr och något förnuftig redaktion ställa sakerna åter på bättre fötter. —HtEEROR a — En insändare i Svenska Biet för i dag anser det icke olämpligt om flere af allmänheten