Aftonbladet – 26 mars 1844, sida 3

a ch-balg atcrgommit vill en Eritix at NnoLserna i A. B. för .den 8 och 9 Mars rörande det stora I dödsfallet och. händelserna kort derefter; och detta har -skett på ett sält, söm, då anmärkningarne innebålla flera osanningar, aftvingar oss ett svar, hvilket Biet synös helst hafva bort undvika att framkalla... Vi: uppehålle oss blött i förbigående vidden tillvitelse, som göres mot Aftonbladet, alt icke hafva nämnt ett ord Om smärtans bittra känsla .hos den på thronen uppstigna. Konungasonen och hos de öfriga höga medlemmarne af den kungliga familjen, Vi anmärke i detta afseende blott att i A. B. för den 8 Mars, eller samma dag då dödsfallet förkunnades, står på samma spalt berättadt angående förbönen i slottskyrkan, och att H. K. H. Kronprinsen var vid detta tillälle mycket upprörd äfvensom hans söner), samt i bladet för både den 8 och 9 Mars, att slottskapellet var uppfyldt af folk; vidare Måndagen den 44 Mars på första sidan, första spalten, alt n. v. Konungen nyss före dödsfallet bade fallit på knä vid sin faders säng, och i bladet för den 9 Mars, dågen efter dödsfallet, att H. M. Konungen, vid ett tillfälle då en mängd embetsmän voro församlade i slottet för att al: lägga trooch huldhetsed, hade synts angripen, i följd af de skakande intrycken af dagens händelser. . Likaså har Aftonbladet förut vid ett par tillfällen : nämnt om den djupa sorg, hvaraf H. M; n. v. Enkedrottningen; varit intagen under högstsalig Konungens sjukdom, samt om den tillgifvenbet! hvarmed H. E. grefve Brahe förblifvit vid Ko-l! nungens sida ända till dödsstunden. Allt. detta, som vederlägger fullständigt den ofvannämnda beskyllningen, har Biet icke gerna kunnat förbise, och man kan således ej draga annan slutsats, än att beskyllningen är gjord emot bättre vetande. Men detta utgjorde sannolikt icke hufvudändamålet med Bets kritik. Det vill nödvändigt att! Aftonbladet skulle hafva skildrat den stora hbändelsens intryck på den härvarande allmänheten . så, att landsorterna bort förmoda, att den djupaste bestörtning och smärta varit rådande bos högre och lägre embetsmän samt hos allmänheten af hufvudstadens innevånare, Man kan också! knappt föreställa sig en större argbet, än Biet i detta hänseende förråder deröfver, att Aftonbladet i. vågat yttra, att ett fullkomligt lugn visade sig nöfverallt,, samt att under en naturligtvis stor nyfikenhet togo alla saken såsom en annars linge väntad dagens händelsen. vAtt vid detta tillfålle, — utropar Biet — våga så oförsynt såra svenska folkets känsla, så skamlöst beljuga bufvudstadens allmänhet, så fräckt söka bedraga sina prenumeranter i landsorten; — det var ett salto mortale hvartill vi ansett Aftonbladets utgifvare hvarken eza lust eller mod. På detta sätt fortgår Biet med många andra dylika deklamationer genom en hel spalt, och yttrar dervid bland annat, huru Aftonbladets utgifvare bordt förmoda, att de en,skilda brefven med samma poster skulle vederlägga A. B:s berättelse; att de skulle göra öfver bela riket kunnigt, huru den befarade förlusten af den gamle, gode konungen, af den ärorika bjelten, ingalunda i Stockholm mer än annorstädes, togs, när den inträffade, såsom en annars länge väntad dagens händelse, utan tvertom att hundratals bref skulle beskrifva den allmänt synbara bedröfvelsen, samt att Aftonbladets utgifvare sannolikt fått förnimma den harm, som dess ifrågavarande tillbud tidigast väckte hos hufvudstadens innevånare, några hamnbusar måhända undantagna. Hvad kan väl nu, vi upprepa det, Biets mening verkligen vara med allt detta? är det möjligt, att dess redaktörer kunna vara så obekante med förhållanderna och hvad som yttrades vidl dödsfallet, som de låta påskina? För sin del kan Aftonbladet med trygghet afvakta resultatet af de bundradetals enskilda brefven, hvilka, långt ifrån att motsäga, tvertom skola, med få undantag, bekräfta sanningen af vår berättelse, om det också icke redan fölle af sig sjelft, att Aftonbladet i ett sådant ögonblick icke kunde nog mycket förgäta sjelfva sitt eget intresse, för att göra en skildring af opinionen för dagen, som befunnes stridande mot sanningen. Vi skulle derföre helst stadna härvid och undgå att yttra oss vidare, men måste likväl fästa Biets uppmärksamhet derpå, att äfven en stor del ibland de konservative vid det ifrågavarande tillfället yttrade, att de ansågo det för en lycka, att den gamle Koaungen fått ett slut på de svåra pågorna, då i alla fall någon förbättring ej var att vänta och menniskolefnadens van-; liga mått rejan. var fullt vid hans böga ålder, samt att förboppningarna på en förbättring i Mycket, som man just i anseende till den höga åldern hade. vänjt sig vid att ej fordra eller begära, så länge högstsal. Konungen ännu lefde, uttryckte sig såsom en öfvervägande känsla, sedan man redan i ter än fem veckor hade haft tillfälie att göra sig förtrogen med tankan på den inträffade katastrofen. Hvad åter uttrycket om det fullkomliga lugnet angick, så yttrades det förnämligast och direkt såsom en vink åt de utländska ministrarna, och betydelsen deraf, att ingen orolighetsanda, -inga partier i den stunden förspordes, kunde icke utanl. uppsåt misskännas. Om : ändå Biets frenetiska harm uppenbarade sig endast. uti en monomani emot Aftonbladet; men ursinnigheten är lika stor emot allt som tillhör framskridandet, vare sig sak eller personer. På det bevis härpå icke måtte saknas i samma Lördagsnummer, bar Biet der farit fram lika jemmerligt emot fördelningar af Ständerna, som emot Aftonbladet. )Det var förmodligen, säger Biet