Aftonbladet – 26 mars 1844, sida 2

i yngre händer; en del hade ingått till den eviga hvilan. I vårt offentliga lf bildar derföre året 1830 och äfven 4827 års Storthing en märklig epok. Nya och friska krafter kommo då fram och blefvo ordförare för folket. På detta och de följande thingen började derföre en: jemnvigt att inträda emeltan embetsmännens och de öfriges inflytande på ärendernas gång, och det som mest betecknade folkelementets framsteg är, att representanter af den jordbrukande klassen allt mer och mer började deltaga i förhandtlingarne, ja, väl stundom leda dem. Deras verksamhet berodde imedlertid af omständigheterna. Den skulle nödvändigt mer bestå i ett motstånd än i någon positif inverkan. Under våra närvarande förhållanden skall detta sannolikt ännu någon tid fortfara. Hos oss bar nemligen ännu icke någon sådan allmännelig diskussion af offentliga ärender bildat sig, att de kunna sägas vara tillräckligt bearbetade af allmänheten innan de komma till: afgörande på tbinget. Isynnerhet brukar icke publiciteten anteckna sig till bearbetande sådane genomgripande anstalter eller företag, som behöfvas i tagstiftningen eller administrationen. En sådan omsorg kan då än mindre påräknas från privatmannen. Regeringen måste demöre alltjemt blifva i besittning af initiativet, så att Storthingens verksamhet mer kommer att bestå i granskning af regeringens förslag, än i att sjelf framlägga uppgifter för genomgripande: åtgärder och lagarbeten. . Detta här ock visat sig till och med på de sednaste Stortbingen. Dessas verksamhet har Jikväl icke varit betydelselös eller utan frukt. Allmänna andan och den politiska upplysningen har utan tvifvel genom dem erhållit ett kraftigt framskyndande. Anskönt derföre icke alla lagarbeten under denna tid framträdt i en så frisinnad och ändamålsenlig skepnad, som man kunnat önska, så kan likväl ej heller nekas att man erhållit icke få bevis för den sanningen, att en långt mer frisinnad och liberal anda herrskat bos Storthinget än hos Regeringen. Vi erinra härvid blott om formandskabs(kommunal-) lagen, kriminallagen, lagen om upphäfvande af 4744 års författning angående gudeliga sammankomster, lagen om förändringar i den äldre förlikningslagen, och likaledes om mudderoch hamnpengar m. fl., hvilka alla vittna att Storthinget varit ett godt stycke framför Regeringen. Och om thinget än icke lyckats att i dessa och liknande frågor genomföra alla de åsigter, som inom detsamma höjt sig för liberalitetens sak, så äga dock sjelfva förhandlingarne en icke ringa betydenhet. De lögga i dagen att det hos folket och dess talmän röjt sig en framåtsträfvande. tendens, hvilken, om ock blott som ett faktum. betraktadt, har sin betydelse; den stora allmänhetens åsigter mottaga otvifvelaktigt mycken verkan af de yttranden och opinioner, som framkomma på thingen. Men det gäller om dessa, som om allt, att framåtskridandet bör vara den gemensamma lösen. Såsom vi redan anmärkt, åligger det det nu lefvande slägtet att infria den förbindelse, som ursprungligen var det föregående pålagdt, nemligen att tillvägabringa en reform i flera hufvuddelar af lagstiftningen. Hvar och en, som känner huru mycket ett folks moraliska. politiska och materiella belägenhet är i beroende af en ändamålsenlig lagstiftning, inser ock hvilken vigt det ligger deruppå, att kommande Storthing fortfarande hålla sig fast vid liberalitetens sak, att en frisinnad, förnuftig och framåtsträfvande opinion der må råda. Om man än icke kan medgifva, att de föregående Storthingen uträttat så mycket för fria och liberala institutioner, som man kunnat önska, så väckas dock förhoppningar af den omisskänligt fria anda, som inom thingen börjat röra sig. Afven inom dessa thing förestår en paflösning: de unga, som äro årsbarn med konstitutionen eller ännu yngre, kallas efterhand fram till verksambet. Vi börtönska icke derföre de ä!dre; dessa, hvilkas politiska utveckling kan anses afslutad med deras mannaår, äro omisteliga ledare för de yngre, som skola fortsätta verket. De sednare Storthingen hafva, som sagdt är, ingifvit oss det bopp, att reformarbetet skall allt mer och mer fortskyndas. Med detta reformverk förstå vi, såsom redan antydt, grundlagens inträngande i sinnena och alla offentliga ärender. Detta är ingen fras. Folksuveräniteten är vår författnings upprinnelse, dess högsta princip; och folket måste alltså visa sig fullmyndigt i alla mål, som icke äro uttryckligen undantagne från dess myndighet. Detta är af stor vigt för allt lagarbete, alla offentliga åtgärder. Ett hopande af bestyr hos regeringsmakten, en centralisation hos byråkratien och embetsmännen, har hittills utgjort den herrskande karakteren. Det är från detta förderfliga system, man måste återkomma, och allt sträfvande bör gå ut på att återinsätta