Aftonbladet – 23 mars 1844, sida 2

verldens, var han ännu den renaste representanten, den redligaste för-vararen af den heliga sak, för hvilken hans blod flöt på ett så förfärligt sätt. Han föll, en lysande martyr, emedan han, ehuru omgilven af förräderiet på alla håll, ensam icke ville sönderbryta sitt svärd och söka sin räddning genom flykten, emedan, så länge han var i fribet, han icke tvekade att återupplifva sina medborgares kraft och förena dem omkring frihetens heliga baner. Han föll, men med ära, såsom en bjelte. Och om, i stället att sjelf ge sig döden, en ofruktbärande död, ban föredrog att invänta, att emottaga den af tyrannernas händer, var det i den öfvertygelsen, att deras barbari skulle uppväcka en allmän fasa, som en dag skulle vända sig emot dem sjelfve. Ja, i det han led tortyrens plågor, undan hvilka det varit honom lätt atl rädda sig, var det i den tanka, att han derigenom gjorde den sista tjensten åt mensklighetens sak. Ädle man! förebild för medborgare och krigare! du som vetat iakttoga Ika mycken blygsamhet under dina framgångar, som storhet i olyckan, om minnet af verkliga bjeltar bör fortlefva på jorden, skall ditt namn, inristadt i guld, i historiens pantheon för evigt stråla der i den renaste glans! Men må de blifva förbannade, må de blifva en fasa för kommande generationer, desse eländiga, som, för att släcka sitt raseri, sölat sig i ditt ädla blod! Fiere dagar gingo förbi, innan Manuel kunde återvinna något lugn i sitt häftigt skakade hjerta. Till och med då ban så mycket blifvit herre öfver sina passioner, att han kunde återtaga den afIbrutna gången af sina öfningar och samtal, som