Aftonbladet – 22 mars 1844, sida 2

rez efter ett ögonblick; var endast så god och afägsna Leonardo och hans hustru för en timma eller två från slottet. Theodolinda gaf de begge domestikerna åtskillisa ärenden att uträtta utomhus: den ena blef skickad till byn Apuncayo; den andra på ett annat ställe, till en af markisens slägtingar; och 0medelbart efter deras aflägsnånde skyndade sig de tre ädelmodiga vännerna att föra den sårade till en afligsen kammare, hvarest sedan länge tillbaka ingen satt sin fot. ID. Man måste hafva lefvat bland söderns folk, för att fatta den ytterliga lifligbeten i deras inbillningskraft, för att begripa häftigbeten af intryck, rörelsernas frivillighet och oregelbundna våldsamhet i sådana omständigheter, som knappt skulle afficiera nordens innebyggares flegmatiska temperamenter. Allt hos sydlänningen är häftigt, öfverdrifvet, ytterligt; de goda såväl som de elaka passionerna och i synnerhet dessa sista; kärleken och dess yra, vänskapen och dess hängifvenhet, hatet och dess vildhet, förolämpningen, upprättelsen, brottet, ångren; allt detta födes, utvecklas, fullkomnas med en oerhörd hastighet. I norden träffas ett par personer, tvista, byta skymford och sluta sin tvist inför domstolen; eller förbereda de under hela åratal i tysthet sin hämnd, i händelse förolämpningen varit af svårare egenskap. — I södern träffas de, slåss, döda hvarandra; och detta blodiga drama, som inom en minut är både börjadt och slutadt, har ofta icke någon annan orsak än en olycklig slump, på sin böjd missförstånd. Också inträffa i norden oftare mord, än i södern, der dråpen deremot oftare inträffa. I fråga om allmänna förhandlingar är olikheten ännu mera skärande; de motsatta partierna förena sig i Amsterdam i en gemensam lokal, väcka motioner, utan att tilligga ett ord, utan att taga pipan ur munnen; — i Paris fåkta de med ordlekar och satiriska refränger; — i Marseille skri