Aftonbladet – 21 mars 1844, sida 2

Istora strid som då föregick, och att man derföre ganska väl kunde söka försäkra sig om Ludvig XVIII var benägen att icke återkomma, utan under garantierna af en karta... Hr de Laroche Jaquelin. Och återställa prevotaldomstolar... Hr Gutzot. Man vet nog, att jag var helt och hållet främmande för det, och mitt handlingssätt har under 45 års konstitutionel opposition aldrig blifvit missNY man känner allmänt huru jag betedde mig 18145. Från venstra sidan. Ja, vi hafva ej glömt det. Hr Gutzot. Jag har aldrig försvarat och aldrig tjenat mer än en enda sak. , En röst. Utlänningens. (I midten: till ordningen!) Presidenten. Om jag visste hvem som så afbröt talaren. skulle jag kalla honom till ordningen! (Liflig oro.) Hr Jolly. Det var jag. Presidenten. Jag uppmanar er till ordningen! I Hr Guizol. Jag har alltid tjenat den konstitutionella monäårkiens sak... alltid sökt att grundlägga detta stora och vackra regeringssätt. Det är den eden som gjort, att jag trotsat de faror som j nu uppkallen emot mig, då jag reste för att gifva råd å! Ludvig XVIII. Jag har förutsett eder vrede; men jag skall besegra den, emedan jag har landet med mig... Från venstra sidan, med styrka: nej! nej! Hr Guizot. Jag har landet med mig. Från venster. Nej! nej! Hr Gutzot, vändande sig åt venstra sidan: Är det genom er som landet sett sin regering grundläggas? Är det genom er, som våra institutioner . . . Hr Garnier Pages. Det äro vi, som gjort revolutionen, och det är mi som icke vill veta af den... Midt n i massa: Till ordvingen, till ordningen! Hr Gutzot. Jag fortfar. Då jag 1815-gaf den konstitutionelia monarkien ett prof af tillgifvenhet, visste jag väl att jag lopp en fara. Jag visste att jag utsatte mig för, att befinna mig skiljd från mitt land. Men jag gick in på detta offer. Jag hade ej bedravit mig i mitt förutseende. Genom sakernas sorgliga gång, genom försynens vilja... (afbrott från Venstra sidan) har restaurationen inörts... Striden emellan de liberala och envåldsidernas anhängare började i det inre. Såsom embetsman använde jag all inflytelse jag ägde att kämpa mot reaktionen, att skydda medelklassez:s uppkomst. Jag arbetade på utvecklingen af våra institutioner, af tryckfriheten, al juryn, I (gå på, gå på.) Hr LHerbelte. Ni har arbetat på att fjettra pressen. (Bra! rätt bra!) Hr Guizot, till venstra sidan. Dessa tjenster kunnen j icke utplåna ur landets minne, Flera röster. Nej, nej! (Buller.) i , Hr Guizot. Det är sannt, jag har aldrig uppfattat, Isom j, hvarken tryckfrihet eller landets andra friheter. J hafven aldrig vetat att grundlägga hvarken en makt eller en frihet... (Från venster: till ordninIgen, minister! Långt afbrott.) Då motsatta inflytelser segrat i styrelsen, har jag dragit mig tillbaka, med alla sanna vänner af den sanna konstitutionella monarkien, och blef såsom oppositionsman berömd af edra tidningar: Jag var i opposition, men utan att någonsin handla emot de oförgängliga grundsatser, på hvilka vårt lands lugn och Istyrka hvila... Och då maktens fel uppkallat folket vill sin suveränitetsbandling ... jag vill ej säga att jag var den förste (skratt) men jag har så mycket jag förmått anslutit mig till den stora nationella rörelsen år 1830. (Förnekelser från venster.) Detta är medgifvet och erkändt. . Se der mitt lif; se der mina minnen, medförda till denna tribun midt under en strid, på hvilken vi icke sedan många år haft exempel. Se der de facta, som franska allmänheten känner, som Europa känner. Nå väl! I det ögonblick då här änvu strides för den konstitutionella monarkien, möter jag här ännu samma inflytelser som jag ömsevis bekämpat. (Visande åt höger.) Se der restaurationens rojalister som gjort sig ett vapen emot mig, för det jag farit att samtala med Ludvig XVII; (visande åt venster) se der de liberala, som nu göra sig ett vapen emot mig, för det jag talat med Ludvig XVII... Från venster. Ja, ja! Hr Guizot. J skullen då velat, att Frankrike uttömde alla sina krafter mot Europa? Hr Boulay. Bättre hade varit att falla. (Buller.) Hr Havin. Ni tyckte mer om Waterloo! E Hr Guizol. Jag återfinner bos eder alla de passloner, all den vrede, alla de fördomar, som en annan tidpunkt utvisade. (Utbrott af missnöje.) Ja! M. H: Jag är ibland dem som 4845 sökt för. Frankrike den konstitutionella monarkiens hamn — den hamn; der det fanns för det mer värdighet,: mer säkerhet, än i alla andra kombinationer. . . Hr Ernst de Girardin. Och invasion, sedan. (Rörel!se.) ; ; Hr Guizot. Och nu, emedan jag alit sedan stridt för samma sak, skall jag ej upphöra dermed i dag. Jag skall: försvara emot alla intressen den konstitutionella thronens värdighet, jag känner de populära opinionernas välde; men jag har förtroende till mitt lands sunda förståod. Det är med dess stöd vi genomvandrat vår mödosamma bana allt sedan år 1830, och som vi skola komma till ett önskadt slut. Hvad förtalet beträffar, kan man hopa det mot mig; mena man skall aldrig lyckas att u phöja det öfver mitt förakt! (Häftiga utbrott af ogillande.) Hr Odilton Barrot besteg nu tribunen, oaktadt många ville att diskussionen sulle utsättas till följande dag. Han sade: Den politiska moralen har behof af en högtidlig invigning, yttrade nyss ... icke ministern för utrikes ärendernå, ty han har sjelf beröfvat sig denna egenskap ... utan den föregående talaren, och han sade sannt. Aldrig hade politisk moral mer behöf af att befåstas, ty aldrig har der lidit ett svårare slag. (Bra.) Då ni, min herre, skall tjena edert lands konstitu tionella frihet, tro mig, tag då icke den väg som n tagit (bifall); gå ej att tjena under utlänningens ba når (ganska bra); utsätt er icke för att återkommt öfver ett slagfält. (Bra, bra.) Ni kallar en fördom, ni visar ifrån er höjd förak för den, käns!a som förmått fransmän att dö för fo sterlandet. (Djupt intryck.) Man talar om moralitet om frihet, om nationalitet. Jag frågar er, mine her rar, om en dylik lära kan tjena till politiskt . evange lium: hvad! då härarne äro i hvarandras åsyn, me: då det blott finnes ett läger, blott ett enda parti och man kan likväl då öfvergifva sitt lands fana, fö 4 Ög ac re TIA ntrevölr Y et I H:F m