Aftonbladet – 21 mars 1844, sida 1

mr RENATE en oerhörd massa af stoff har blifvit liksom slungac till eder, jag trotsar den mest lysande skarpsinnighe: och största förstånd, att ur detta virrvarr skilja det vigtiga och betydande från det obetydliga, bvilket dock möjligen kan komma att på eder dom utöfya ett för oss anklagade missgynnande inflytanda. Den stora svårigheten är, att klart för eder framlägga en sådan massa stoff, Edert minne kan dervid komma att svika eder, ja, hvad värre är: J behållen måhända i minnet just det man anfört emot oss mest talande, starkt och intryckligt, då J deremot förgäten de omständigheter, som innehålla hvad som kan sätta det i en annan deger och mildra det. Jag tadlar denna anklagelseakt, icke af fientlighet och i vredesmod, utan af konstitutionella grunder — i anseende till omöjligheten för hvilken jury som helst, att ö verskåda och genomskåda en dylik massa af stoff Låt mig nu försöka, om jag deri kan hjelpa eder til rätta, om jag i den brokiga blandningen kan söndre från hvarandra det jakande och det nekande, hvad som är, och hvad som icke är. Hela styrkan i anklagelseakten hvilar på det kabbalistiska ordet sammansvyärjning (conspiracy). Slår jag upp ett I.xikon, eller frågar jag det vanliga sunda menniskoörståndet, så betyder detta ord en hemlig öfverenkommelse emellan flere, till begående at en förbrytelse. Detta är den förnuftiga definitionen af detta begrepp; men i nyare tider har detta ord på visst sätt blifvit taget under lagens synnerliga skydd och, enligt pu antagna tolkning, är sammansvärjning en hemlig förbindelse cmelian flere, icke blott till föröfvande af en förbrytelse, utan äfven till uppvående af ctt lagligt ändamå! genom medel, hvilka kunna synas lagstridiga. På detta sätt får man tvenne strävgar för bågen. I förevarande mål medgifver kronan sjelf, att ingen hemlighet, inga hemliga öfverenskommelser om att göra eller låta något, ägt rum. Ailt skedde ju öppet inför verldens ögon, och den hemliga sammansvärjaingen hade icke det risgaste hemligt i sig. Hvilket besynnerligt väsen, en sammansvärjning, som hvar och en kände, hörde och såg; i hvilken trefemtedelar af Irländska folket deltogo! Och hvisa voro vä! de bevis, Vittnenas utsagor inneböllo i afseende på dessa konspiratörers sammankomster? Att en Hr N. N. bivistat en sammankomst der och der, att Hr Barrett varit tilstädes, att man sett Hr Duffy vid en eller tvenne, och att jag sjelf dervid inuonit mig. Och alli detta omtalades i de hemliga dagbladen här i staden, dem hela verlden läser. Sammansvärjning! Hvarest, när och huru uppgjordes den? Om vintern eller om sommaren, om våren eller om hösten? På en Söndag eller en hvardag? Hvem föreslog den? Hvem understödde förslaget? Hvem var! närvarande och såg hvad som förehades? J måsten genomgå hvad som tilldragit sig under 9 hela månader, och sedan måsten J draga lott om hvilket ställe och bvilken tid, J skolen välja för denna oerhörda sammansvärjnings födelse. Imedlertid har kronoåklagaren sagt eder, att en sammansvärjning finnes, således måste en sådan hafva egt rum. Jag erkänner den skarpsinnighet, den talang och den flit, hvarmed han utfört sin sak, och hvarmed han uppfyllt 44 timmar, 14 dödligt långa timmar. Hvad har han bevisat eder? I början af sitt tal sade han eder, att j vid dess slut skullen finna bevisen för, att en sammansvärjning verkligen egt rum, och vid slutet hänvisade han eder till början, der han skulle bafva framlagt dessa bevis. Jag erinrar mig, att sedan Hardy blifvit frikänd i högmålsprocessen, firades bvarje år hans frikännande genom en måltid, hvarvid en af jurymännen, som varit med om beslutet, alltid höll samma korta tal, hvilket lydde så här: Hr ordförande och mine Herrar! Jag skall säga eder hyarföre jag frikände Hr Hardy. Licenciaten Scott behöfde 44 timmar till det tal, hvari han utvecklade anklagelsen emot honom, och 40 dagar åtgingo till vittnes(örhören. Då tänkte jag för mig sjelf, en man, som det behöfves så lång tid för att öfverbevisa om brotslighet, kan omöjigt vara skyldig. (Skratt.) Sidant är även förhållandet nu, det är just fallet med kronoåklagaren. Innan processen började, hvilka rykten gingo ej i staden om hemligheter, som skulle komma i dagen, och komma håren att resa sig på hufvudet! Och då kronoåklagaren slutat sitt tal, hörde man i denna domsal, på klubbarna och på gatorna öfverallt frågas: Hvad, är det alltsammans? det visste vi ju redan förut. Ja, mina Herrar! hvilka i nattens mörker af oss sammanspunna, rysliga planer hava väl blifvit framdragna i dagsljuset? alla de Gorgoner, Hydrer och förfärliga Chimärer, som man väntat sig, hvad har väl blifvit af dem? Man har icke kunnat visa dem för eder, emedan inga sådana funnos. Och likväl är vid denna process icke blott fråga om en anklagelse emot oss för sammansvärjning, utan det är en äkta statsprocess — en ministeriell process, som skäll visa huruvida dena närvarande ministeren, med sin försocingspolitik, med sitt i throntalet gjorda förkunnande om en förestående utsträckning i valrätten i Irland, skall kunna hålla sig vid styret, eller om vi åter skola få whigs, hvilka lofva rundt och hålla tunnt. Detta är den egentliga