Aftonbladet – 21 mars 1844, sida 1

Mm MMMM ivarteret och den strängaste ransakning, den nogbrannaste visitation anställdes med honom och hans effekter; men då inga bevisligt bindande skäl kunde mot honom upptes, djerfdes man dock icke åta honom undergå det straff, hvarmed han i höran hotades, utan man försatte honom åter på fri fot, dock icke utan mycket krångel, många interventioner och en lång tidsutdrägt. Stilla och obemärkt framlefde han, inom den trånga verkningskrets, ödet honom anvisat, ännu många år efter denna kritiska vändpunkt i hans lefnad, och så hade de efter utseendet obetydliga orden: nu är del bra amalgamerat sig — att man så må säga — med hela hans väsen, att han aldrig hörde någon: begagna detta uttryck, äfven om det gällde det mest hvardagliga ämne, utan att han, nästan sig sjelf omedvetet, gjorde sitt knäfall. r Li , Nu har T sedan flere år tillbaka återburit naturen sin rätt. Han var en ringa man och hade sina egna narraktiga principer om heder och ärar om mannatro och redlighet om samvetspligt och påtriotism, principer, hvilka redan för den tidens clair-voyanter syntes föråldrade och obeqväma, synnerligen då det gällde att se sig sjelf till godo. Derföre förstod han icke heller konsten, att så skickligt som desse vända seglen efter vinden, lerföre utöfvade han under kriget en verksamhet, ;om till deras stod i möjligen absolut Opposition, n verksamhet, som icke ens då minskades, när un redan såg att den ryska örnen skulle uttränga let gamla Götha lejonet. Hade han velat egna sin stora förmåga och sina för sin tid och sitt stånd vidsträckta kunskaper åt elt motsatt håll, så hade nan otvifvelaktigt med framgåag fortskridit på samma ärofulla stråt, på hvilken många hans samida sedan sutto och ännu sitta högt i ära och mseende, och som bättre än han visste begagna sig al konjunkturerne, då togo det första gynnsamma steget. Men han hatade och föraktade i