Aftonbladet – 20 mars 1844, sida 2

RR — sn tarne i allmänhet observerade alla herremän, i hvilka de sågo lika så många ränkmakare och bonduppviglare, förkastade han genast denna plan, emedan hans plötsliga försvinnande lätt kunnat väcka misstankar, och föredrog derföre, att ännu för en stund stadna qvar bland hopen. Man har icke en alltför liflig inbillningskraft af nöden, för att med lätthet kunna föreställa sig huru pinsamma och ångestfulla de ögonblick voro, under hvilka han såg sig tvungen att fördröja sitt aflägsnande. Stora svettdroppar, dem en verklig dödsångest frammanade, perlade å panna och kinder, ehuru det var ganska kallt, och hjertat bultade så våldsamt, som ville det spränga sina väggar. En enda, blott en enda liten vindfläkt hade behöft kasta upp en flik af den som slängkappa begagnade snäfva tulubben och för kossackerna förråda, hvad som derunder dolde sig — och Stas och T hade inom några få dagar sväfvat i hver sin galge. — Sannerligen en kritisk ställning ! Sedan gubernatorn försvunnit In 1 stugan, började kosackerne småningom återfå den ledighet och rörlighet i sina lemmar, hvilken af naturen var dem bestämd, och den församlade folkbopen, som, för bättre minnes skull, nu skänkte den toma kurslädan den sista beundrande och begapande blicken, skingrade sig äfven efter hand. Då ansåg S äfven tiden för SI5 Vara inne att göra uppbrott. Med hårdt sammanpressadt bröst, der känslor af fruktan och bopp med hvarandra alternerade, och med den lyckligt eröfrade trofeen under armen, styrde han således kosan till prostgården, under det han orolig och fruktande tittade sj tillbaka för hvart tionde steg han tog, för att sålunda förvissa sig, att han icke hade nå