Aftonbladet – 19 mars 1844, sida 1

nuvaranee transcr, Hcsta apnu och bara vittne att jag bållit min ed 4824. Grekerne hafva nu ett hem, ett gemensamt fädernesland, der de böra finna bjelp, skydd och likhet i rättigheter. Grekland har firat en pånyttfödelse, och sedan söndring och saknaden af nationellt samband länge hållit det i förnedring, höjer det sig nu, som ett gemensamt fädernesland för Hellenerne. Detta lands författning måste derföre motsvara dess bestämmelse. Det fria Hellas måste vara ett gemensamt fädernesland för alla våra bröder, dem politiska tilldragelser kastat på främmande jord, för alla hellener i de provinser, som ännu icke utgöra .idelar af riket. Med hvilken värma tänka icke I dessa hellener på sitt fädernesland, till hvilket alla bjertan rikta sina förhoppningar! I Palermo såg jag sexton tusen våra trosförvandter under Påskdagen hvarje år i högtidlig procession begilva sig lupp på ett bögt berg, hvar och en med ett brinnande Jjus i handen, och derifrån vända sina blicIkar mot det fria Hellas med glödande önskningar för fänerneslandets lycka och allas återförening i ett himmelskt panhellenium. Ämnen j vänner och landsmän tillbakavisa dessa Hellener, som längta till fäderneslandet, såsom j en gång tillbakavisten Sions dotter? Viljen j vägra dem en hellenisk medborgares rättigheter? Nej! Jag läser j edra bjertan att j skolen emottaga dem, såsom man mottager en broder efter lång skiljsmessa, ty alla hafva de icke kunnat taga del i befrielsekriget, emedau Gcölfvervinnerliga hinder förmente dem det. Hvarföre har Europa och dess regeringar visat oss så mycket deltagande? Emedan de sågo bjeltemodet hos det helleniska folket och huru det från alla trakter af det byzantinska riket sände sina söner att gjuta sitt blod för den helleniska nationens återförening, och emedan än i dag det fria Hellas af dem anses som ett gemensamt fädernesland för alla kristne i Orienten. Våra olyckor, vår jihärdighet bestämde makterna att göra en ända på det utrotningskrig, som fördes mot oss. De önskade att det måtte gifvas ett fritt Hellas, en fristad, i hvilken det osmaniska rikets Hellener skulle finna ett nytt fädernesland, för det, som de offrat.åt den gemensamma saken. Detta var den tanke, som vid protokollernas affattning var den herrskande och genom hvilken Europa uppfyllde nationalbegäret och sanktionerade den id, som låg till grund för revolutionen. Också inse de förbundna hofven klart, att emigrationsrätten ovilkorligen måste antagas, på det att under dess mäktiga skydd alla hellener må finna en tillflykt på Hellas fria jord. Europa gjorde detta, emedan hon visste att alla medlemmar af den stora helleniska familjen tagit del i striden, direkt eller indirekt, och på det att friheten skulle blifva gemensam för alla dem, som delat krigets faror. VN a OT Av Hvilken slagtning har blifvit gifven, der man icke sett representanter för alla stammar af den stora familjen? Behöfvas exempel derpå? Minnens j icke Dervenakia, der den tappre Nikitas nedgjorde en här om 40,000 man och förvärfvade tillnamnet Turkfrätarn? Hvilka voro de, som stredo vid hans sida? Den oförskräckte Hadschi Christos och de modige Bulgarerne. Skall jag omtala för er Karaiskakis läger, der hvarje grekisk familj hade sitt ombud? Skall jag berätta om de lysande strider, der Rumelioten kämpade bredvid Peloponnesiern , Serben, Bulgaren, Palikaren från Euboea och Cesarea, alla för den gemensamma saken, för Hellenernas fribet, för vår heliga religions ära? Välan, j mine gamla kamrater, och j unge män, som skolen blifva wvåra arfvingar, läggen handen på bjertat och svaren mig: är det rätt, att vi nu tvista om, huruvida den eller den af dessa stammar skola åtnjuta borgarerätt i Hellas? Jag läser i edra ögon, att j ansen denna tvist för oädel. Ja, den låga tankan på uteslutning har icke intagit er; en ädlare, upphöjdare, en mer bellenisk och kristlig anda lifvar edra hbjertan;. Talaren berörde nu orsakerne till denna tanka på uteslutning, nemligen det missbruk af makten några män, under den förra regeringsformen tillåtit sig, och fortfor: Men hvad sammanhang ega dessa missbruk med medborgares rättigheter? För några dagar sedan hafven j med ifver försvarat enheten af det fria Hellas kyrka med den österländska. Hvarföre viljen j då motsäga er nu, genom att indela Hellenerna i klasser, som kunna och icke kunna åtnjuta hellenisk medborgarerätt? Jag frågar er: äro Hetairisterna, medlemmarne af det stora förbund, som omfattade heia bysantinska riket, från Pindens herdar till patriarken i Konstantinopel, äro de helleniska medborgare eller icke? Hvem känner icke den tappre kaptenen Giorgaki Olympioto, somsprängde sig och sina palikarer tillika med skansen de försvarat i luften, för att ej nödgas iemna den åt fienden? Dagen derefter kom en svartklädd qvinna till mig med ettbarn vid handen. Sorg, lidande och elände stodo tecknade på hennes anlete; hvem är du, frågade jag? Jag är Giorgaki Olympiotos enka,. Mitt hjerta ville brista; men hvad skulle jag icke kännt, om jag icke åtminstone kunnat hysa det hoppet, att det tacksamma fåderneslandet skulle i sonen belöna fadrens förtjenster och åt honom betala den skuld, martyrernas blod åt oss efterlemnat? Hvem vågar vägra Olympiotos son hellenisk medborgarerätt? Och likväl anlände han först 4838 inom det helleniska konungadömet. Detta var blott ett exempel. Må vi taga. oss till vara, att icke i vår grundlag införa bestämmelser, som i framtiden kun. 4. Pod