Aftonbladet – 19 mars 1844, sida 1

, vaäbllka Lulct CIHRYPAR Oi vLAI HYR OCK WESILRASS. Närmare skall framdetes tilkänn gifvas. ITALARE I GREKISKA NATIONALFÖRSAMLINGEN. 5 Såsom ett bidrag till kännedomen, om såväl I de närvarande grekernas, eller som de benämna sig hellenernas parlamentariska förmåga, som -: deras åsigter om den framtid, den nya helleniska staten fått sig anvisad, införa vi följande utdrag ur belleniska national-församlingens diskussion öfver ett ämne, som med denna framtid står i nära sammanhang. Öfver tredje artikeln i förslaget till helleniska konstitutionen uppstod nemligen igrekiska nationalförsamlingen hfliga debatter, som fortsattes under den 20 till och med den 29 Januari. Denna artikel lyder: Alla hellener äro lika inför lagen och alla deltaga i mån af deras förmögenhet uti statsbördorne. Blott helleniska borgare kunna utnämnas till civila och militära embeten. Det var öfver denna sista punkt olika meningar uppstodo. Några ville nemligen utsträcka grekiska borgarerätten till alla hellener inom och utom riket; andra ansågo vistande i landet och borgarerätts förvärfvande böra bestämmas såsom nödvändiga vilkor för åtnjutande af de rättigheter, som tillkomma de infödde. Konstitutionskommit tens referent gjorde en skillnad emellan hellener och hellemska borgare, och upplyste, att kommitten icke velat i grundlagen intaga något stadgande om sättet hur helienisk medborgarerätt förvärfvas, emedan sådant vore för tidigt och skulle för nationalförsamlingen försvåra tillfället att i vilkoren derför göra nödiga modifikationer. Af de talare, som yttrade sig öfver detta ämne, utmärkte sig isynuerhet Rendy från Corintbus och Koletti. Rendy yttrade bland annat: Den stora id, som låg till grund för och gaf lif åt vår revolution, som bestämde Europa, ja sjelfva sultanen alt erkänna den helleniska nationaliteten, innefattar en förening i broderlig kärlek af hela hellenstammen, hela den österländska kristenheten. Trogna tolkar af denna tanka, förklarade folkets ombud i Troecene, att det, för att blifva hellenisk medborgare, vore nog, att tro på Kristum och nedsätta sig i Grekland. Jag vördar de heliga grundsatser, som hetairian (föreningen som förberedde revolutionen 4824) öfverlemnat oss, grundsatser af en glödande och storartad patriotism. Derföre reser jag mig i dag mot söndringsåsigterna, derföre har jag för några dagar sedan röstat för en omfattande förening af den stora kyrkan, i afsigt att gifva våra bröder undör don --Osmas niska spiran ett bevis på den öfverensstämmelse i känslor, som förbinder oss med deras framtid, likasom det förbinder dem med vår. Af samma skäl röstar jag 1 dag mot hvarje åtskillnad mellan de infödda och de utländska, ännu under turkiskt ok suckande christne. Dock bör borgarerätten komma desse tillgodo, blott med detl vilkor, att de ej förgäta sin pligt att oaflåtligt arbeta på fäderneslandets befrielse. Härmed har jag äfven tillräckligen tydligt utsagt, att jag ej anser revolutionen slutad och Hellas fritt förr, än korset återtagit sin ärorika plats på Sofias kyrka, den österländskt barbari och vesterländsk ljumhet öfverlemnat åt halfmånen., — Dessa ord gjorde ett djupt intryck, men församlingen ansåg dem icke böra i protokollet inflyta. Johan Kolletti yttrade vid ett sednare sammanträde: M. H.! Jag har svurit, och j hafven det likaså, att offra allt, egendom, vänner, slägt, ja sjelfva lifvet, för vårt gemensamma lands oafbängighet, för hela den Österländska kristenhetens befrielse. Många af dem, som aflagt denna högtidliga ed, lefva ännu och stunden är inne att erinra dem derom, då vi nu äro församlade att gifva Hellas dess poitiska trosbekännelse. Hellas som en föreningslänk stäldt emellan Österlandet och Vestern, har sitt geografiska läge att tacka för sin forntid och för den betydelsefulla framtid, som j aldrig bören släppa ur sigtet och som isynnerbet nu bör föresvälva er då j ären kallade att fatta dessa sällan ifrågakommande beslut, som afgöra om ett lands framtida förderf eller storhet. Då Hellas under barbarernes inbrott föll till intet, sprang en gnista ur dess spillror och upplyste Vesterlandet. Uppvaknadt efter så många seklers sömn, uppträder det nu inför folken i ungdomlig kraft, som har sitt mål föresatt i Orientens civilisation. OO! Germano, Zaimi, Kolokotroni och j, alle mina gamle bröder i ära oeh olycka, hvarföre ären j icke bland oss nu, då vi hafva Hellenernas öde i våra händer, men äro i fara att förgäta det stora mål fäörsynen oss förelagt. Hvar ären j oförskräckte höfdingar från Epirus, Mace-l: donien, Thessalien, Serbien och Bulgarien, j alle, l: som höjden det heliga krigets baner till befrielse för vårt gemensamma fosterland, för allt hellepiskt land. Erinren er den odödlige folksånzarens, den odödlige Rhigas ord: Lejon från Epiros berg, örnar från det höga Olympos och j som bebon Agrapha och Peloponnesos, må en själ lifva eder : alla Ja vi hade blott en själ; vi reste oss från Pårnassos höjder ända till Taygetos, som en man vid det sörjande fosterlandets rop oen vi hafva segrat. )! Då vorö vi alla förenade, 1 den tiden af fosterländsk hänförelse; och i dag diskutera vi med kall blod hvem som må anses för Hellen, hvem som må anses för kristen af alla dessa tappra, som med sitt blod beseglade vår ärorika frihet. OÖVAh ära —: Lol Sala SAMMA Män aan Rh