Aftonbladet – 18 mars 1844, sida 2

VAA MMS AM SRAM 356 EA FEV VA —— 2 KONUNG OSCAR OCH HANS STÄLLNING. ANDRA ARTIKELN. 63 Vi anbålle, att för sammanhangets skull läsaen täcktes erinra sig, hvad Aftonbladet för sistl. Chorsdag innehöll i den förra artikeln öfver detea ämne, emedan vi derigenom undgå att upptaa utrymmet med ett återupprepande af de då gjorla betraktelserra. Andamålet dermed var i kortwet att visa, huru mycket inbilladt det ligger i le svårigheter, som man vill föreställa sig skola nöta den nya regenten, om han, i motsats till le på så många andra håll gällande impopulära ych absolutistiska regeringssystemerna, vill, såsom vi hoppas, men somlige frukta, af bärlek till grundsatser, till sanning och rätt, till folkets stora och semensamma intresse och till fullgörande af en cegerings öfvervägande och höga bestämmelse och ligt att skydda allas rätt enligt och genom lasarne — om han, säge vi, af kärlek till allt deta, inskrifver tidens lösen på sitt baner och blifver en Konung i folkets sinne. Vi haive sökt visa, att de förespeglade farorna utifrån äro inga, Jå regenten styr i öfverensstämmelse med majoriteten, emedan den inre moraliska kraft, som hemtas af nationens bifall, äfven skall göra honom så mycket starkare mot yttre fiender, och att de jemmerrop, som i sådant fall skola höjas från fåväldet och de fraktioner, hvilka hittills, under den falska förevändningen att vara monarken företrädesvis tillgifne, i sjelfva verket sökt åt sig inkräkta ledningen af landets angelägenheter och besittningen af statens bästa förmåner, snart skola försvinna i rymdens Men det gifves en annan svårighet, som, ehuru i sig sjelf af ringa vigt, likväl om den lemmnades alldeles utan uppmärksamhet, möjligen af de liberala grundsatsernas fiender kunde upparbetas till ett verkligt, åtminstone till ett betänkligt hinder för antagandet af ett populärt system hos den nye Konungen, hvarföre också pressen ej bör försumma, att i tid upplysa om den rätta naturen deraf. Det kan nemligen icke fela, att alla de egentligen s. k. gamla systemets anhängare, allt hvad man sammanfattar under det gemensamma uttryeket kamarilla och sidoinflytande, äfvensom det mindre antalet af dem, hvilkas politiska öfvertygelse innefattas i den ärligt fanatiska tron på den rena monarkiens oundgänglighet för samhällets bestånd, och hvilkas inbillning derföre skådar ett förebud till split och upplösning i hvarje erkännande af de inrättningar, som syfta till folkets verksammare deltagande i de allmänna angelägenheterna, äro gripna af en hältig oro, de förre för sina fördelar, de sednare för sin tro, under afvaktan af den nye Konungens första steg på sin regeringsbana. De skola derföre säkert, om tillfälle yppar sig, icke underlåta att, antingen enskildt och direkt, eller ock genoru det gamla systemets tidningar, anstränga sina krafter, för att i främsta rummet söka ingifva Konungen misstroende till och obenägenhet för de organer af pressen, hvilka i detta ögonblick anse sin pligt erfordra, att högt uttala nödvändigheten af en förändring i systemet, såsom vilkor för möjligheten af ett varaktigt förtroende mellan regeringen och folket; och de skola sannolikt framställa hvarje opinionsyttring från pressen i sådant afseende såsom ett försök, att föreskrifva Konungen lagar och pilägga honom ett band, som de skola förespegla henom såsora förödmjukande för hans sjelikänsla och värdighet att underkasta sig. Det är icke en blott supposition eller ett inbillningsfoster, som vi här framställa; det har redan ett fullkomligt stöd i erfarenheten om den ifver, hvarmed det gamla systemets tidningar, äf. ensom Freja under sin nya titel Den Konstitutionelle, under den förflutna veckan sökt att framställa i en förbatlig dager, och såsom något sårande för den nya Konungens känsla, nästan hvarje ord som Aftonbladet yttrat, i anledning af den timade stora förändringen. Vi förbise för ingen del vigten och betänkligheterna af de resultater, hvartill dylika bemödan