Aftonbladet – 15 mars 1844, sida 1

FRANSKA DEPUTERADE-KAMMARENS ÖF. VERLÄGGNINGAR ANGÅENDE ADRESSEN TILL KONUNGEN. (Forts från N:o 55) Hr Villemain fortfor: Utan dessa en stark upp. fostrans välgerningar, huru kan man väl tro, at Frankrike, så hastigt undanryckt kejsarväldets ärofulla despotism, skulle förmått att två gånger grundläg: ga en ny styrelse samt att hvarje gång närma der alltmer till den konstitutionella principen och det re presentativa styrelsesättets sanning? Varen då e orättvisa emot det förflutna! Men, vid hvilken tidpunkt har då universitetet an. setts ö:verflödigt? Jo, vid en som vi icke erinra oss år 18145, då man förfördelade och förföljde de män som utgjort nationens största ära. Funnos väl några skäl, några förevänningar för des: sa anklagelser? Var universitets-institutionen tillräck. lig för sitt mål? Var den i stånd att vinna förbättringar? Har den icke redan erhållit sådana? Utföres ej nästan dagligen någon förbättring? Jag vill söka i korthet undersöka detta, om kammaren vill fortfara att lemna mig uppmärksamhet. (Ja, Ja!) Det fanns visserligen nägonting för mycket befallande, för mycket militöriskt i våra skolors gamla ordning; och något för mycket återhållet, något för mycket begränsadt i sjelfva undervisningen. Dessa fel härledde sig ej egentligen från sjelfva läroverks-organismen eller universitetet, utan från sjelfva naturen af den ärofulla och mäktiga styrelsen. Ministern uppläste, såsom prof härpå, en kejserlig skrivelse till universitets-styrelsen af tö!jande lydelse Universitetet är icke nog rådande; det represente rar icke nog verksamt Frankrikes herradöme och en: het. Man måste tillstuta alla enskilta suftelser til dess hvarje lyceum har det antal lärjungar, som de kan emottaga. (Rörelse.) Det är nödigt att denne inskränkning utföres på det sätt, att man begynnei med de illa organiserade, ty det som är godt bör bibehållas. : Nåväl, M. H., denna skrifvelse afsändes till univer sitetet, i hvars råd Cuvier och andra män ur olika synpunkter sysselsatte sig med alla sambhällsförbättringar. Då man fick del af densamma, svarades, att det ej så var; att väl universitetet eller statsläroverken kunde utöfva en företrädesrätt, men ej ett monopolium. Att man borde lemna till fria bemödandet och till läroverkens egna ansträngningar att utveckla sig, och att i stället att hoppas framgång genom undertryckandet af täflan, vore det just genom denna täflan, som en sådan kunde väntas. Kejsarens tänkesätt ändrades inför denna anmärkning; universitetet gick sin väg fram, och detta universitet, som k-jsaren velat vinna genom 6000 stipendiater, såg sina lärjungars antal frivilligt ökas och vinna med detsamma denna öfvervigt, som den försmått att vinna genom ett uteslutande privilegium. Och huru viljen j. väl, att inom en myndighet, som tillhör vetenskapens och tänkandets ädla yrke, mar ej skulle önska en förnuftig frihet åt andra och, om man kan, ö:verlägsenheten för sig sjelf? Af 53,000 lärjungar, som begagna våra skolor, fin. nas nära 20,000 fria, helpensionärer, som der inlemnats af föräldrar och målsmän. Största antalet aj halfpensionärer kommer direkte ifrån föräldrahuset. Kan man då säga, att fäderne-myndigheten är undertryckt. Nej, det som är undertryckt är spekulationerna, hvad namn de än gifva sig, kongregationer och dylika. RR RR 0