Aftonbladet – 14 mars 1844, sida 3

I deraf varda delaktige samt dessutom alltid at dem, I som sådant begärt; att ett utaf fattigbjonen serskildt I godtgöres för de sjukas vårdande, och att friskt vatIten icke fattats för de 2:ne sjuka, art. omförmäler (Redlig och Georgii), ehuru den förre ej velat förtära annat än dricka, som han ock erhållit, och Georgii icke kunnat dricka vatten; samt att vatten dagligen Juppbemtas af de friska ibland fattighjonen (en brunn med utmärkt godt vatten finnes på 30 å40 steg ifrån fattighuset); hvarförutan det blifvit upplyst, att ved laf vaktmästaren tilldelas de fattige efter vissa mått; att församlingens vice pastor, i närvaro af en eller flere bland presterskapet, verkställt utdelning af Julgåfvorna och genom ordentligen förda samt för en hvar tillgängliga utdelningslistor inför direktionen behörigen redovisat för utdelningen af samma gåfvor, för hvilkas emottagande fullständigt redogöres i tidningarne; och att alltid en af ledamöterne i fattigvårds-direktionen ombesörjer uppköp af kött m. m.; äfvensom den reflexionen ovilkorligt framställer sig, att, utom den hjelp, vaktmästaren och hans hustru, den antagna sjuksköterskan och läkaren kunnat och bordt lemna ofvannämnde sjuka, Redlig och Georgii, ljust de öfrige i dagligt umgärge i samma rum varande friska, hvilka för artikel-författaren framställt Iden för menskligheten skakande berättelsen om de Isjukas behandling, måste hafva ägt förbindelse att räcka de sjuka en hjelpsam hand. Obductionshandlingarne och läkarnes deröfver afTgifoa betyg (härbos bifogade) torde få gälla såsom fullTI komliga bevis, att Redligs död haft sina alltför naIturliga orsaker i hans, under ett mödosamt och derjemte mångårigt lif, skröplig vordna kropp, med deruti befintlige missbildningar m. m., så att den af läkaren förordnade medicin icke, såsom art. författaren temligen uppenbart påpekar, dertill i någon den ringaste mån bidragit; likasom att Redlig långt ifrån att vara behäftad med stora liggsår i ansigtet, icke lens, haft något sådant å sin kropp, hvilket dock, om så hade varit, ej torde kunnat anses underligt, när man vet, att han mestadelen varit sängliggande under sju månaders tid; hvarjemte här må erinras, att herr professoren Bergstrand serskildt vid undersökningen å fattighuset, jemte det förklarande, att i obductionsprotokollet omnämnde hudlösheter, som funnos å Redligs kropp, visserligen kunde hafva varit en följd af vanvårdnad, upplyst, att dylike åkommor icke vore någonting ovanligt hos sådane patienter som Redlig: Ransakningen vid kämnersrätten emot vaktmästaren Lind och hans bustru, i afseende å i artikeln omförmälde försnillningar, har (enligt jemväl bifogade protokoller) icke lemnat något stöd åt anklagelsen; och art. författaren, herr magister docens Ribbing (som blifvit kallad till kämnersrätten endast och allenast på det att han, som givit anledning titl åtalet, måtte få tillfälle att uppgifva den bevisning emot de tilltalade, hvilken man borde förmoda, att han åtminstone i något afseende skulle kunna åstadkomma), har förklarat, att han icke ansåg sig pligtig alt med någon bevisning åklagaren tillhandagå; hvarföre ock de tilltalade blifvit af domstolen fullkomligt frikände. Fattigvårdsdirektionen, hvilken hoppas att nu hafva visat, det den, som månadtligen och äfven oftare, då så erfordras, sammanträder å fattighuset, icke lemnat de fattiges avgelägenheter ur sigte, utan så väl förr, som nu, sökt till att i all möjlig måtto få utrönt, huruvida de af fattighjon utspridda beskyllningar om vaktmästarefolkets behandlingssätt emot dem i större eller mindre mån kunde vara grundade, har desto heldre trott sig pligtig att tillhandahålla, åtminstone församlingens medlemmar, en af handlingar vitsordad förklaring i ämnet, som man försport, alt tidningsartikeln vunnit dena trovärdighet, som den, med afseende derå att författaren utsatt sitt namn, vid första påseendet sannolikt måste ingifva hos hvar och en, som icke närmare känner förhållandet, eller som är nog godbjertad att sätta tro till en mängd i omlopp varande och genom ryktet alltid förstorade berättelser, utgångne från tiggarens mun i samma stund han böafaller om hjelp och får tillstånd eller uppmaning att beskrifva sin belägenhet. pVidare må det icke anses olämpligt, att här jemväl bemöta en i tidningen Tborgny för d. 45 Januari befintlig uppgift, så lydande: Till förekommande af ytterligare skandal och att för den visiterande direktionen visa, att det ej stod så illa till med renhållningen i fattighuset, som ofvannämnde artikel antyder, lärer en af direktionens ledamöter straxt på morgonen sistl. Fredag befallt skurning af rummen och deras beströende med granris, i stället för att kärleken till sannning och rätt samt hans åberopade rena samvete borde ha uppmanat honom, att i stället medtaga ordföranden och ett par ledamöter i direktionen, för att anställa en visitation, innan man på stället hunnit göra någorlunda snyggt, för att derigenom vilseleda äfven dem, som för uslingarne derstädes möjligtvis hysa några menskliga känslor. Vid den hos direktionen d. 47 Januari hållna undersökning (se protokollet dervid) har det blifvit fullkomligen ådagalagdt, att hvarken någon af direktionens ledamöter lemnat någon sådan befallning, som art. omförmäler, eller ens skurning å något enda rum i fattighuset skett, ifrån det art. d. 41 fanns införd i Thorgny och till dess direktionen näst derefter hade sammancräde, neml. d. 43 Januari; likasom det utrönts, att alla rummen varit skurade till jul, utom det hvari Redlig låg sjuk, hvilket dock blifvit skuradt dagen efter det Redlig dödt, och således inna. den tidniog, hvaruti första art. om fattighuset befanns, utgafs. Direktionen, som icke skall underlåta att, så vidt tillgångarne möjligen medgifva, söka afbjelpa de brister, som ännu vidlåda inrättningen, vill begagna detta tillfälle att anhålla, det hvar och en, för hvilken. fattighjonen på ett eller annat sätt beklaga sig, täcktes anmäla sådant hos direktionen, på det den, i anledning deraf, må komma i tillfälle att vidtaga de åtgärder, som kunna leda till nödig rättelse; och får direktionen i sammanhang dermed tillkännagifva, att direktionen anser sig bärigenom befriad från all skyldighet att ingå i svaromål på mer eller mindra lö;a anmärkningar, som möjligen kunna i tidningarne eller annorstädes förekomma. —E Upsala d 44 Mars: Ssus Lördag hölls en sammankomst å Westmanlands Nationssal med dem, som ämna deltaga i resan till Köpenhamn, men i anseende till dea sorgliga tilldragelse, som inträffat inom koaungaborgen, uppsköts alla debatter till den 23 dennes till khvillon dag anteckning fär daltaman dn