Aftonbladet – 14 mars 1844, sida 3

BD TYCBIUCT AVE PEMA HMS EVO vVa tå ARTAS FAFaRRR vvAaAvL gifva bela saken utseende af ett missförstånd. Ingen bör heller förtycka, att hr grefven, sedan sakerna genom sjömasnasällskapets och dess ordförandes frimodighet, tagit en så opåräknad vändning, såsom er klok generål sökte att retirera med bibehållen krigsära. ———————— ——— MA den i gårdagsbladet omnämda, af fattigvårdsdirektionen i Upsala publicerade skriften, meddela vi här nedan, med uteslutande af ingressen, direktionens eget betänkande, eller om domen rörande sannfärdigheten af de beskyllningar, som i Thorgny blifvit gjorda fattighusets styrelse och således äfven direktionen. Detta omdöme är, som man ser, fotadt på den undersökning direktionen den 47 sistl. Januari sjelf hållit, och innefattar direktionens slutsatser från de handlingar och vittnesmål, som då blifvit i direktionen producerade, och som äfven finnas i den publicerade skriften; det kunde således synas nödigt att Red. äfven bifogade ett yttrande, huruvida den anser nämnda slutsatser tillräckligt motiveras af hvad vid undersökningen förekommit. Men så vida detta omdöme skulle inför allmänheten motiveras, blefve det äfven nödvändigt att införa eller titera de dokumenter, hvarpå det grundats, hvartili åter fordrades att afirycka nästan hela den af direktionen publicerade skrift. Vi nöja oss derföre med den förklaring, att om det å ena sidan visat sig, att vissa af de i Thorgny intagne uppgifter icke slagit in, så ådagalägges det å andra sidan, hvad direktionen äfven sjelf erkänner, att tillståndet inom fattighuset i allmänhet gifvit anledning till många anmärkningar; såsom ock direktionen uppgifver, att nästan vid alla, dess sammanträden och ronder inom fattighuset varningar, tillrättavisningar eller förebråelser, blifvit gina, än åt uppsyningsmannen på stället Lind och hans hustru, än åt elakartade fattigbjon. Direktionens yttrande lyder som följer: Den undersökning, som den 47 nästlidne Januari, och således sjette dagen efter det artikeln funnits i tidningen införd, hållits inför deputerade af församlingen, valde på allmän sockenstämma, har direktionen ansett nödig, dels för att, i den mån det kunnat ske, sätta deputerade i tillfälle att bedöma fattigvårdens verkliga tillstånd, dels ock på det de fattige måtte kunna på behörigt sätt och ställe framföra sina klagomål, och derigenom vinna den rättelse, åtminstone för framtiden, hvarpå de kunde äga rättmätiga anspråk. Denna undersökning har, i afseende å de fattiges klagan för artikel-författaren, i allmänhet icke lärdt till någon bekräftelse på samma klagan, likasom direktionen finner för sin del, att åtskilligt af hvad artikel-författaren säger sig med egna ögon sett, förtjenar ett mildare omdöme och jemväl i någon mån befinnes härledt af misstag. Af fattigvårdens protokoll för sisnämnde dag inhemtas ibland annat: att, enligt fattigvårds-direktionens åsigter, de svåraste anledningarne till de brister, som vidlåda denna inrättning, torde vara att finna uti de temligen olikartade ändamål, hvartill. densamma måste begagnas, nemligen såsom Fattighus i vanlig mening, Sjukbus, Barnhus och tillflyktsort för tillfälligtvis husvilla; uti svårigheten, att, med ingen annan betjening än vaktmästaren och hans hustru samt en gammal sköterska för barnen, kunna förmå de under höstetiden i mängd tillkomne sjuklige och orkeslöse, ofta elakartade eller för brott straffade fattighjonen att sjelfva beqväma sig till någon ordning och snygghet; uti de fattiges stinkande sjukdomar och uti inrättningens brist på egen attiralj af sängar, sängkläder, linne o. s. V.; — att fattigvårds direktionen under sistl. år beslutat att låta verkställa åtskilliga reparationer inom fattighuset, så snart man med säkerhet kunde antaga, att medel dertill funnos, hvilket nu först inträffat, ehuru, då fattigafgiften blifvit å sockenstämma nedsatt för innevarande år med 20 procent, nya betänkligheter deri genom yppats; — att ordföranden i fattigvårds-direktionen, gemensamt med folkskole-direktionens ledamöter, af hvilka en del jemväl tillhöra fattigvården, genom framläggande för församlingen af flere serskilda förslag, i ändamål att bereda de fattiga barnen en bättre värd och derjemte befria dem ifrån det för deras moralit vådliga umgänget med dåliga fattighjon, visat, att barnens vanvårdade belägenhet blifvit ömt , behjertad, ehuru någon väsendtlig förbättring derutiicke -kunnat lämpligen tillvägabringas, förr än, såsom nu, man lyckats erhålla församlingens samtycke. till inrättande af en serskild lokal m. m. för barnen; att direktionen imedlertid varit betänkt på deras behof af kläder och skodon, som icke heller något af dem saknat, då artikel-författaren besökt fattighuset, ehuruyväl han lärer blifvit missledd att sädatit antaga derigenom, att en: af Jgossarne för tillfället satt ifrån sig sina skor; att barnen icke någon gång saknat fruköst; att imedlertid de af barnen, som inkommit under sistl. höst, äfven äro de, hvilkas förstörda kroppskonstitutioner mest ådraga sig uppmärksamhet; att direktionen, så ofta anmärkning försports, om också endast genom några fattiges lösa uppgifter, då de i tiggareärender vändt sig till personer, som ej tillhört fattigvården, icke försummat att söka utreda förhållandet, så att direktionen låtit granska och undersöka deras bröd, smakat deras soppa och uppmanat dem att sanningsenligt framställa, huruvida de ANsAgo sig I något hänseende orättvist behandlade, utan att derigenom kunnat vinnas någon upplysning, som rättfärdigat de då och då kringspridda ryktena om ett motsatt förhållande, helst de fattige sjelive örklarat sig icke hafva ägt skäl till klagomål ; att jemväl vid den sju söddast: hållna undersökningen, paktadt ännu flera rykten, än dem art. omförmaler, blifvit framdragna, de mest bevekande uppmaningar Lill fattighjonen att tala;sanning framställda, och de:3 ifven nnderrättats. att Lind och hans hustra i alla