Aftonbladet – 14 mars 1844, sida 2

oe STOCKHOLM den 14 Mars. KONUNG OSCAR OCH HANS STÄLLNING. Det skall måhända af en och annan anses nog tidist att afbandla detta ämne ännu, så nära efter den stora förändringen, medan dea första smärtans intryck på den sonliga ömheten ännu utkrälver sin rätt, eller midt under mångfaldiga, af bruket och den yttre nödvändigheten föreskrifna etikettsomsorger, som öfverhopa den nye Regentens sinne. Aftonbladet inser och erkänner lifligt denna sorgens beliga rätt. Men vi tro derföre icke att det kan vara opassande, att tala om Konungens ställning till folket, emedan ingenting kan utgöra en värdigare anledning till tröst emot den enskilda saknaden, än ett föremål, som nödvändigt ligger honom så nära om hjertat. Vi påminne oss dessutom dessa Hippocrates ord: Lifvet är kort, men konsten är lång, och 5gonblicket är vigtigt, och försöket är svårt, och krisen mödosamp). Dessa ord äro icke blott användbara för läkaren, de kunna äfven lämpas på många andra förhållanden i lifvet, och serskildt på det nu ifrågavarande. Individens lif är kort i förbållande till staternas, och intet ögonblick bör derföre försummas, när man betänker huru stort inflytande en regents lefnad och verksamhet kan utöfva på elt tolks öden. Konsten är lång, ty häfderna bära vittnesbörd, att den menskliga visheten icke födes på en gång. utan fordrar allvarliga och långvariga bemödanden. Ögonblicket är vigtigt: för -Konungen, ty det tillhör inträdet på en ny bana, och af de försts stegen derpå bestämmas kanhända till stor, del de följande. Men det är äfven vigtigt för folket. Det har ännu ingen räkning med sin nya regering att afsluta. Stunden tillhör således ännu endast hoppet; det är, såsom för tvenne älskande, morgonen af deras bröllopsdag. Men likasom. desse under det påföljande äktenskapet, hafva äfven konung och folk en lång och stundom kanske mödosam bana att vandra tillsammans. Den första berusningens poetiska skimmer skal derunder småningom gifva rum för hvardagslifvet prosa och allvar. Om derföre frid och förtroende skola fortfara under vandringen och sammanknyt: tillgifvenhetens band allt starkare, till en ickt blott af yttre tvång oupplöslig, men äfven genom inre öfverensstämm else lycklig förening, så är de maktpåliggande, att kontrahenterne på förbanc gjort sig bekanta med hvarandras lynne och egen skaper, så att de någorlunda veta hvad de kunnsz fordra af hvarandra. Lifvets och dagarnas vex. lingar gilva nog ändå tillräcklig anledning till ömsesidiga jemkningar. Har läsaren förstått meningen med denna liknelse, så hafve vi äfven sagt nog för att rättfär diga den tankan, att pressens organer skulle fela både mot sin i ett sådant ögonblick höga bestämmelse och sina pligter, om de försummade att uttala hvad de anse det gamla Sverges folk vänts ) I original: ö Bios Boayvs, I JE TEZYN Mazon, 0 d ZeL00G o5vs, H de Eton ofgekton, NH de Z0LSt ZUENN. r .