Aftonbladet – 14 mars 1844, sida 1

MM mm XV ty grefven, hade sett lifvet från en helt annan ståndpunkt än han. Den gode grefven hade sett folket i Forseils Ett år i Sverigen, hade betraktat dess lynne i romanerna eller på sitt gods, der på ena stället författaren förgyllde och på det sednare inspektoren förvred allt. Hans föreställning om folket vacklade mellan bilderna af arkadiska herdar och lazaroner, mellan en idyllisk enfald och dygd och kreaturlig råhet, Det var honom omöjligt, att betrakta folket annat än som ett fremmande, ett yttre ting; ej såsom skolmästaren, som sjelf utgjorde en lem af detta folk — som lefde genom och för den klass, till hvilken han sjelf ansåg sig höra. oo Det är en olycklig förvillelse, ett aflägsnande mellan de styrande och de styrda, som måste slutas med boskillnad, om ej skymningen skingras och vi alla känna igen hvarandra, såsom barn af samma fader, hvilka inför Gud, Kunung och fosterland alla äro lika. Skolmästaren lät derföre snart undervisningen taga sin början; han icke ens frågade med hvem ban hade den äran Han steg upp i sin katheder och genomgick en liten kurs i stafning och satslära för Svenska språket; det gar fasansvärdt att bondbarnen i Hillinge nu på en timma fick veta dubbelt mer om den saken, än grefven fått veta af sin ödmjuka informåtor å åratal. Den gode grefven gjorde flera vigtiga upptäckter i Svenska grammatikan och tänkte vid sig sjelf: Det der sade hofpredikanten aldrig till mig, och nu skola bondungarne lära sig så dant. Uuder tiden för denna lektion var Gustaf Gillersvärd i det röda huset midt öfver. Alven han befann sig på en alldeles främmande mark. Det var