Aftonbladet – 14 mars 1844, sida 1

Iran Upsala samma dagat Och Ud. stsknissnsanneborsskneETEEREREAERN HÖGMÅLSPROCESSEN EMOT DANIEL OCONNELL OCH FLERA. (Forts. från 2 52) Hr Shicl tecknade, under fortsättningen af sitt tal, en lysande bild af Irlands utveckling och stigande välstånd under de sista decennierna af förra århundradet. Landet hade då gjort så hastiga framsteg, att England fruktade att det skulle hinna upp det; Pitt och Dundas hade försäkrat detta. Irlands industri och bandel fördubblade sig, plogen sträfvade upp för bergshöjderna, och trängde ner i djupet af morasen. Dublin blef en af de herrligaste städer på jorden; snille och rikedom, bildning och komfort uppslogo der sina säten, och om denna vackra tid bära ännu de herrliga byggnader vittne, som der uppreste sig, t. ex. just detta åt rättvisan egnade tempel, den storartadt och smakfullt uppförda Queensbesch. De Irländske protestanterne, hvilka fordom åtnöjde sig med att på katholikernes nacke knäböja för England, antogo en ädlare hållning; katholikerne kunde åter uppresa sig, och år 4793 erhöllo de för första gången af det inhemska parlamentet aktif valrätt. Talaren betviflade icke, att den katholska frågan skulle hafva blifvit löst på ett för båda delarne tillfredsställande sätt, utan den förfärliga agitation, som derefter skakade landet, såvida ej upproret 1798 kommit emellan — ett uppror, som OConnell ofta uppriktigt beklagat och tadlat, som tillintetgjort landets förhoppningar, och till större delen varit orsaken till unionen, den Pitt verkställde efter Cromvells ursprungliga plan. Med unionen, detta misstag, som i sig innebar frö till så många olyckor, inträdde en bedröflig vändpunkt för Irlands välstånd. Många, som röstat föl densamma, lefåe länge nog för att ångra det; bland dem sjelfve Lord Clare. Dels genom mutor, dels genom injagande af fruktan, hade denna olycksaliga ätgärd blifvit genomdrifven, i en tidpunkt, då förskräc: kelsen för upproret ännu verkade, habeas-corpus-akten blifvit suspenderad, krigslagen proklamerad, och Irland liksom var förklaradt i belägrings-tillstånd. Då hade ministern Pitt haft i beredskap ett jernspö för Irländska folket, en full: penningpung för den fala senaten, ett Cadmus-utsäde för det förra, ett Danaeregn för den sednare. Men till och med under: den djupaste parlamentariska förnedring, öfver hvilken till och med en Sir Robert Walpole skulle hafva häpnat, bade landets genius bibehållit sig oförderfvad; män, sådane som Graitan, Curran, och andra herriiga från denna tidpunkt, hade icke ett ögonblick gifvit efter för smutsiga eller oädla impulser. Afvenledes hade alla utmärkta ledamöter af Irländska advokat-korpsen, såsom Gould, Joy, Plunkett, Bushe och Saurin, förblifvit fäderneslandets sak trogna. Plunkett hade be: stridt Irländska parlamentet rättigheten att tillintet göra sig sjelf, och då general-prokuratorn invände emot Saurins yttrande emot unionen, att densamms ägt rum före och icke efter parlaments-akten, son handlar om densamma, svarade han: sanningen j stora grundsatser. beror icke af någon parlaments-akt; den är icke. för en tidpunkt, utan för alla tider, oföränderlig: och oförgänglig, odödlig såsom menniskosjälen. Imedlertid bade OConnell oupphörligt förkla. rat, att så länge unionen vore lag, borde man lydg denna lag; hvad han gjort var, att han gilvit Irländska folket en grundlagsenlig impuls, att genom grundlagsenliga medel verka för afskaffandet af denna lag. Unionen hade å Englands sida varit ett köp, ä Irlands sida ett säljande, ett fördömdt köp, en dålig handel; ty bättre vilkor hade kunnat erhållas och stodo ännu att erhålla, såvida icke juryn genom sit: utslag gjorde sig till general prokuratorns bundsför vandt. Men man kunde måhända försona sig med vilkoren för unionen, sådana de äro, blott följderns af unionen ej varit så förderfliga för Irland. Då re sande från Frankrike, Tyskland eller Amerika kom. ma till Irland, och fastän genom beskrifningar förhe. redda på det herrskande eländet bland folket, se de i dess förskräckliga verklighet, stå de förbluffade öfvel hvad de skåda, hvilket vida öfverstiger allt hvad de kunnat föreställa sig. Hvaraf kommer detta? hvac är orsaken till denna bedröfliga sakernas ställning : ett land, som Bacon och Spencer skildrat med så 16 dande färger? när folket i ett annat land är olyck lyckligt, plägar man åtminstone tillskrifva en ganska stor del af denna olycka åt en felaktig förvaltning; och bör man nu tillskrifva Irlands olycka ensamt å dess jordmån, dess klimat eller någon ond dämon ? Nej, Irlands onde dämon är det falska politiska system, som, sedan den beklagansvärda unionen, af Brittiska riksparlamentet varit följdt i afseende på Irland. — Talaren öfvergick nu till en kort teckning af Irlands historia sedan unions-akten 4800. Det förenade parlamentets första åtgärder emot Irland voro