Aftonbladet – 12 mars 1844, sida 2

7 MIRA BE MARIE 550505 0 MODO VMARNM RPSM BAR TRO MI SOM sot emot en sådan åtgärd. aes—— a EN NORSK TIDNING TAGER BLADET FRÅN MUNNEN. (Slut fr. gårdagsbl.) Det är såleles konungamakten, hvilken D. C:s dlander direkt träffar, och det är märkvärdigt, att van icke på minsta sätt söker undskylla denna ned någon tröghet eller försumlighet å represenationens sida, men väl nämner ett par spesiella fall, der man vet att konungamakten med synnerlig verksamhet ingripit. Ett af dessa är .ullfrågan eller norska beskattningens förvandling rån direkt till indirekt och isynnerhet till tullbeskattning, hvilken i åtskilliga officiella tal här blifvit så högeligen prisad, men hvarifrån det tryckande tullsystem, som af D. C. öfverklagas, härleder sig. Det andra är klagan öfver brännvinsbränningen, bvilken handtering sednaste storthinget velat alldeles afskaffa, men Konungen, efter stortbingets slut, hemställde till kommunernas utlåtande och utan tvifvel ämnat bibehålla. Märkvärdigast är likväl i visst hänseende beskyllninoen för försummelse af militärväsendet, då den uu aflidne Konungen deröfver ägt, om möjligt, ännu större makt, än öfver någon annan gren af förvaltningen och dessutom allmänneligen varit, ) Norge som i Sverige ansedd för den erfarnaste. militäradministator. v Man måste hålla D. C. räkning för att den sålunda en gång tagit bladet från munnen, icke allenast utpekat systemet och låtit veta att följderne deraf visat sig i Norge alldeles af samma art, som i Sverige, utan äfven uppmanat norska folket att med kraft antaga sig framskridandets sak och gripa den vid sitt rätta handtag, sutte det än vid ansträngningens yttersta punkt, Att denna uppmaning icke skall blifva utan frukt. derom öfvertygas man lätt, då man kastar en blick på de svårigheter, norska folket hittills haft att bekämpa, på det myckna det redan uträttat och på den förbättrade ställning det just derigenom förvärfvat sig. : Första perioden af Norska folkets frihet har, såm hvar man vet; blifvit nästan helt och hållet upptagen af omsorgen att försvara den. och statsförfattningen mot Konungamaktens oaflåtliga stormlöpningar. Denna makt bastade, genast från första frihetsåret, att angripa Norska friheten och dess rot, då den belägrade representationen utan uppebåll med förslag till bibehållande och återupprättande af adelskapet, införande af veto, yttranderättens undertryckande, med mera. Dessa förslag understöddes af hotelser och demonstrationer, som verkligen voro betänkliga och i Norge måste synas ännu betänkligare, och minga hafva påstått, att korruptionen med penningar och ordnar icke heller lemnades oförsökt. Här röjde sig tydligt, såsom flera författare påstått, en uppgjord plan att hålla Norska folket i schack, genom förespeglingen af de stora makternas hat till de Norska institutionerne och brödrafolkets beredvillighet att tjena despotismen mot Norges frihet. Det fordrades alltså en oaflåtlig uppmärksambet och spänning hos folket för att värna sig mot dessa angrepp. De utmärkte Norrmän, som förtjent sina sporrar vid norska statsförfattningens uppgörande och införande, måste ånyo i många strider kämpa för bibehållande af hvad de åt fosterlandet förvärfvat. Under denna period — och den är ännu som knappast förliden — har folket icke kunnat egna tillbörlig uppmärksamhet åt sina öf