Aftonbladet – 11 mars 1844, sida 3

alier, skref han med fönsterbly i en bibel, hvil ken, likasom förutnämnde brief och dikter, pa högre politiska skäl icke kunde återlemnas till hustrun efter hans död. I Friedberg hade han i rättsbetjenternas närvaro fått tala vid sin hustru: detta nekades honom i Darmstadt. En gång fick han likväl tala vid sina barn, men det tilläts honom icke att genom fönstret se sin bustru, som stod på fängelsets gård. Om inqvisitionen mot Weidig vet man ingenting annat, än att han andragit många klagomål inför den kommission, som hvart fjerdedels år besökte fängelset i Darmstadt, isynnerhet öfver den behandling honom vedertors af den beryktade bessiske storinqvisitorn Georgi. Sedermera ble det bekant, att denna kommission icke längre fick upptaga klagomål emot politiska fångar. Förgäfves bemödade man sig få Weidig försatt på fri fot mot borgen; äfven flera besvär emot ransakningsdomaren och mot: bildandet af en serskild kriminalsenat, då Weidig yrkade att blifva dömd af hela rätten, voro fåfänga. Oaktadt det mörker som höljde hans öde, framträngde ryktet om svåra misshandlingar, som han skulle vara underkastad, och hvilka hans vänner gjorde allt för att afvända. Men förgäfves; den 23 Februari 1857 klockan half till 8 på morgonen fann man honom liggande i sin säng med en skåra i halsen; han andades ännu klockan 8, då Georgi ankom, men ingen läkare efterskickades förrän klockan 40, då han nyss uppgifvit andan. Man vet icke hvad som föranlät hans död; Darmstadts officiella organer påstodo, att han skurit sig sjelf under sinnesförvirring; men häremot förekommer, att läkaren, som besökt honom kort tid före hans död, då fann honom vid fullkomligt sundt förnuft, och att medicinska fakulteten i Zärich afgifvit det yttrande, att det väl vore möjligt,, men hvarken säkert eller ens sannolikt), att ban sjelf tillfogat sig det dödliga såret i halsen. Dessutom fonn man på Weidigs kropp spår af äldre misshandlingar, som blifvit honom tillfogade i fängelset. En af Weidigs bröder beskyllde sedermera Georgi för att hafva varit vållande till broderns död; men i en för denna orsak uppkommen rättegång blef Georgi frikänd. Just med anledning häraf erhöll han från den politiska centralundersöknings-kommissionen i Frankfurt en skrifvelse, hvaröfver den betygade honom sitt bifall öfver hans förfarande mot Weidig, och 41838 blef han utnämnd till riddare af Hessiska Ludvigsorden.