— Å, ja och å nej, begge delarne, svarade Ekner allvarligare. Jag vill först försöka att bli en bra och hederlig menniska. Födan skall jag nog förtjena mig och litet kläder också; och om jag blir en hederlig menniska; ty, i parentes sagdt, gossar, det är i den delen åter just ej så alldeles präktigt för någon af oss. Vi ha gjort dumheter många gånger och af dumheterna födas dåligheter, det har jag sett; men, för att fortsätta, om jag kan bli en riktigt bra menniska, förstår ni, så måste jag väl också bli Jycklig, eller också är ej lyckan värd två kopparören. — Du är en narr, käre Ekner, skrattade Gillersvärd:. i — Ja, deri bar Gillersvörd rätt, suckade Lindlöf. — Jaså, sade Ekner helt lugn åt skrattet och sucken, men. nu är resoren den, att en och hvar vänder sin näsa åt silt båll, min pekar ej åt sambällets höjder, utan endast rätt fram, och jag föl-jer näsan, det göra vi litet hvar. Farväl med dig, Gillersvärd, fortfor han, låt mig höra af dig. Jag kan förstå, att vi ej träffas mera. Och snart rullade vår vän, magister Gillersvärd, bortåt landsvägen åt KjeflingeVi sågo dammet efter hans vagn ända bort mot ;möllan, innan vi återvände till våra rum, der. vi höllo på att paceka in våra saker; ty terminen var slut och vi längtade litet hvar från den goda Carolina, som faller sig liksomlitet tråkig sommartiden, j (Forts. följer.) VERDEN 2 — VERKUGA TURKAR PÅ EN MAsKRAD. Nafi Effendi, f. ds turkisk gesandt i Paris, inträffade, på sin återresa till Konstantinopel, d. 49 Februaii i AUgsburg och intog på hotellet Tre Mohrer med sitt talrika följe. Samma afton var maskradbal i nämnde hotell, och det behagade herr gesandten att besöka densamma. Han väckte mycket uppseende bland palgästerna, hvilka togo honom: och hans följe för. ett vanligt lysande tåg af maskradturkar. Hans excellens. visade sig mycket språksam och fann sig mycket road af de öfriga turkiska maskerna.