Aftonbladet – 8 mars 1844, sida 2

EN BLICK PÅ REPRESENTATIONS-FRÅGAN. ART. 1. i Målet för den spänning, hvari allmänna uppmärksamheten hålles, är, näst konungeas sjukdom, den stora frågan när vi skola få riksdag. Sådant kan ingen veta. Möjligen kan redan i år den riksdagskatastrof inträffa, hvarvid vårt nya statsskick bör komma till slutligt ompröfvande; möjligt är det likväl också, att det dröjer till nästa vår, då det lagtima lustret slutat sitt femårslopp. I hvilket fall som helst, är allmänhetens väntan hufvudsakligen riktad på utgången af Represenlations-frågan. . Om man lyssnar på talet i vissa kretsar, skulle man deraf taga sig anledning att alldeles tiga, rörande det dödfödda Representations-förslaget. Antingen af beställsamhet, modlöshet eller ännu andra orsaker, hör man åtskilliga personer kort och godt förklara, att, såsom detta Törslag icke kan gå igenom, lönar det också ej mödan, att derpå kosta ett ord. Vi, för vår del, äro af en alldeles motsatt tanke; och det af tre skäl. För det första kunna vi icke begå den ohöfligbeten, att på förband taga för alldeles afgjordt, det icke möjligen en blifvande regering jemte blifvande ständer skulle :kunna öppna ögonen för den gemensamma nyttan af att införa ett förenkladt Representationssätt, hvarigenom så många högst nödiga, både ekonomiska och andliga förbättringar, hvilka genom det närvarande riksdagsmachineriet ideligen borttrasslas eller uppskjutas, hastigare, bättre. och till nationens allmänna tillfredsställelse, kunde sättas i verket. Att antaga motsattsen för helt och hållet gifven, är detsamma, som att hysa den mest bedröfliga förtviflan om den kommande regeringen. Ar det då så säkert, att den icke för någon del vill gå svenska tolkets önskningar till mötes, äfven i ett så oskyldigt och anspråkslöst fall, som att få representeras på ett ändamålsenligare sätt? Vi bekänna oss visserligen icke till några öfverdrifna förhoppningar. Imedlertid anse vi icke heller någon vare berättigad till afkunnande af dom öfver hvad han ännu icke sett. För det andra kunna vi icke, just i afseende på sjelfva det förevarande Representationsförslagets beskaffenhet, finna och medgifva skäl till att derpå nedblicka med så mycken förnämhet, som visse tillåta sig att görå. Förslaget tål, vid närmare betraktande, mera att tänka på, och håller vida bättre ut kritiken, än man bebagat utsprida, i förhoppning, att den stora allmänheten, som hittills haft ganska litet tillfälle att dermed göra någon verklig bekantskap, skulle taga utropen för kontant, och obetingadt rösta medi5de privilegie