Aftonbladet – 6 mars 1844, sida 2

Herr NÅGELS KONSERT. Den utmärkte violinvirtuos vi nimnt, uppträdde: efter nära 2 års frånvaro för första gången åter vid detta tillfälle, hvarvid man fann att hans artistiska förtjenst lika litet förminskats under tiden, som allmänhetens benägenbet att. erkänna densamma. ; : Aftonens vigtigaste företeelse var utan tvifvel fragmenterna ur Beetbovens Sinfonia eroica, detta gigantiska -epos, som med sitt antika, homeriska lugn förenar hela trolikraften af den rikaste romantik. Mästaren har bär ej skildrat en imperatar, ej en eröfrare, som, dritven af ärelystnad, låter sin segervagn rulla öfver den kufvade menskligheten — Beethovens bjelte är en cheruh, som, bärande den obefläckade gudomliga--naturens insegel på sin panna, med det flammande svärdet krossar mörkrets, och träldomens apostlar. och sprider Jjusets och sanningens strålar öfver den befriade jorden. Sådant var det ideal af en bjelte;som uppgått i Beethovens själ, sådane hans ideer om der maktegandes kall, hvilka funno en rik. näring 7 Piatos republik, hans. häraste läsning. Han längtade att se dettå: ideal framträda; i verkligheten han trodde sig se det uti segraren vid Marengo uti Fratkrikes förste konsul. Då skapar han der sublima segersången, kallar den Bonaparte, trium: ferande vill han:sända sin bjelte denna: helsning från en beslägtad ande — plötsligen förvandlar si den platoniske republikanen till Fransmännens kej sare! — Under en ström af förbannelser sliter har Bonapartes namn från verket — kastar detta til marken! r es NA a RAR LR TRE FÖRR OB rk I