Aftonbladet – 5 mars 1844, sida 2

—S s (Insändt.) BEHÖFVER LANDET ETT ÖKADT RÖREL SEKAPITAL ELLER ICKE? Af en insänd artikel i JE 40 af Aftonblade ser man, att en financiel patient tagit så ill vid sig af ett par utkomna förslag, till förökand af cirkulerande kapitalet, att blotta läsningen dera förorsakat hypokondri, och tänkandet deröfve haft till följd, att det gått rundt omkring i skal len pä honom; att nattens sömn rasibus ble borta samt att blod-congestion åt hufvudet befa rades, hvarföre han också begär en smula hjelp Med deltagande har man läst patientens arti kel, som, ty värr, synes visa rätt betänklig symptomer af en besynnerlig sjukdom, kallat Bankskräckn, hvilken så vida skiljer sig frå Vattenskräckn, att den blott angriper en hos os relatift fåtalig samhällsklass — soi disant Capita lister — och meddelas, icke genom bett af et redan af sjukdomen, angripet subjekt, såsom falle är med vattuskräcken, utan blott genom från dei ene till den andre fortplantad rädsla för det fruk tade elementet, ungefär såsom då barn skrämm: hvarandra för busen. ooDå den af vattenskräck besvärade råkar i ra seri vid åsyn af vatten, så försättes deremot der af pBankskräck sjuke uti ett slags delirium vic tankan på uppkomsten af andra banker bredvic eller emot vår-gamla Riksbank vid Jerntorget. Privatbanker, Hypothesföreningar och andra in rättningar, hvilka möjligen skulle kunna bidrag att småningom emancipera svenska näringarne ge nom en lägre ränta ur det firanciella tvång, hvar de nu befinna sig, samt göra dem mindre bero ende af några enskilda kapitalisters nycker, är derföre föremål för de af Bankskräck intagnes af sky och för deras mörka framtidsspådomar. Den financiella patientens skrvifsätt ger tillkän na, att han äfven under sitt friska tillstånd anse sig något för mer än andra stackare, hvilka ha ej tyckes vilja tillerkänna någon förmåga att tän ka redigt, hvadan han också, i stället att mer skäl vederlägga, bjuder till att med stämpeln a utopi märka hvarje välment förslag till en för bättring i vårt penningeväsende. j I fall patienten sjelf tillhör kapitalist-intresse! så är helt naturligt att den, som handlar me penningar, lika ogerna ser tillgången på denn vara ökas, som den, bvilken handlar med jerr spanmål och mera dylikt, skulle vilja medverk att öka tillgången på dessa varor, ty ju mindr tillgång, desto lättare och förmånligare är afsäl! ningen, hvilket gäller så väl för penningar sor andra varor. Deraf förklaras också de strider, hvilka i fler andra länder utkämpas mellan kapitalist-intresse och produktions-intresset. Så länge och der ka