Aftonbladet – 2 mars 1844, sida 2

dan, rörande den s. k. Orientaliska d. ö. den Ry ska frågan; så, som skulle Aftonbladet anse Sve-riges röle vara att lemna brödrariket i sticket, i händelse af ett anfall derpå från östern. Aftonbladets ord vore följande: Det är troligt, som man säger, att det (Ryssland) gerna skulle vilja hafva en station för sin flotta i Vesterbafvet, för att lättare kunna komma till tals med England: men det är Norrska kusten, det är punkter, sådana som Tromsö, Throndhjem eller Bergen, det i sådant fall rigtar sina örnblickar på. Icke heller är det otroligt, att, då Ryssland betraktar hela Östersjön blott såsom inloppet för Petersburgs hamn, det gerna skulle vilja hafva nycklarne till Östersjön i sin hand: men det är då Danmark, det är Helsingör och Croneborg, mot hvilka örnen har att sträcka sina: klor. I begge fallen vore Sverige icke rätta fältet för ändamålets vinnande., Häraf kan läsaren, såsom vi förmoda, utan synnerlig svårighet inse, huruvida någon skymt af anti-unionelt tänkesätt insmugit sig i Aftonbladets yttrande. En sak för sig måste det väl vara, att säga, hvilka punkter i Skandinavien vid en tänkbar invasion möjligen för fienden skulle kunna anses mest appetissanta; en helt annan sak, åter, att påstå, det svenskarne icke skulle, borde och ville uppstå till dessa punkters försvar, hvarhelst de inom unionens omkrets, såväl Norrige som Sverige, måtte befinna sig. Nu är det ingenting annat än det första, hvarom Aftonbladet : talat; men att påbörda det några för svensk och norrsk fosterländskhet gemensamt, så förnärmande förslag, som det utan tvifvel vore, att råda Sverige sitta som en lugn och overksam åskådare vid Norriges fara, är verkligen; ej blott så omotiveradt ur den ifrågavarande artikeln, utan tillika så grundligen enfaldigt, att vi sannerligen skulle gå: för långt i misstro omsundt förnuft hos såväl Den Constitutionelle som Sv. Minerva, derest vi, ett ögonblick kunde föreställa oss något uppriktigt alfvar finnas i den gjorda ohöftiga insinuationen.