Aftonbladet – 1 mars 1844, sida 2

och trampade på den. Derefter lät han de åter komna fångarne inträda. J vågen att här låta se eder! utfor han emot dem. J, som öfverallt blifvit skymfligt slagna, hafven bortkastat edra vapen och gifvit er åt bönder, som: stridde med klubbor och stenar, under det j haden goda pansar och vapen. Förtjenen icke j, att jag lät samt och synnerligen hänga er? Å En tapper buss svarade: Nej, bans majt, vi hafva gjort vårt bästa, och ingen af oss Har förhållit sig fegt. Först sedan alla våra anförare hade stupat, hafva vi med: vapen i hand, såsom det anstår rättskaffens krigare, gilvit oss åt ädlingen af Uehtenhayn, men icke åt herdar och bönder, som ej gjorde några fångar. : Konungen frågade om icke -Udo stridde med förtrollade vapen, om borgen icke blef med: djefvulens tillhjelp försvarad. Och då krigarne förnekade allt detta, stampade ban med foten. ,Jag låter hänga er, så vida j icke sägen sanningen., Vi säga sanningen,, sade den förra talaren åter; vi voro inne i borgen. Och han berömde borgens fasta läge, den goda behandling, som de funnit, Blankas mildhet och. Udos tapperhet. Kovungen tog en silfverpipa från bordet, blåste i den och sade till den inträdande kapten Walter: Tag skurken der, och låt i ögonblicket hänga honom. Han blef bortförd, och nu frågade konungen ännu en gång fångarne: Om ej Todtensteihskan var en hexa, om ej borgen blef med djefvulens tillhjelp försvarad, :och om ej berr Udo var hård för hugg och: stick?, Denna gång svarade de ja till allt och blefvoctemligen saktmodigt affärdade,