Aftonbladet – 29 februari 1844, sida 2

— Du har tiggt, säger presidenten till henne. — O ja, herre Gud; i våra berg i Savojen begär man af andra, när man icke har bröd sjelf. Alla söndagar gaf mamma allmosor åt mer än tjugo personer. — Hvar är din mamma då? — Hon är död. Tårarna strömma utför Jeannettes kinder, och hon döljer det täcka ansigtet i sina händer. — Hvarför kom du till Paris? — För att söka mamma, mina goda herrar. Jeannette torkar sig i ögonen med en af sina långa, ljusa lockar. — Nå, berätta oss vidare. — Vi voro många syskon. Mamma, som var enka, kunde icke föda oss alla. Man förtjenar så litet på landet! Hon anförtrodde oss då åt vår moster Belotte och begaf sig till Paris, der det sades, att man lätt skulle kunna förtjena mycket penningar. Hvar afton bad jag till Gud för mamma och önskade, att han skulle snart föra henne tillbaka till oss. Hastigt fingo vi veta, att mamma hade blifvit sjuk och kommit in på ett hospital. — Jag var den äldsta af oss, Syskon, och beslöt genast att gå och hjelpa vår mamma. Jag hade två vackra, hvita penningar, som jag hade förtjenat genom att spela lira i Chambery. Jag begaf mig å väg. Jag visade öf. verallt det lilla murmeldjuret, som lefver ännu, jag sjöng la. Catharine, och goda menniskor bjelpte mig Då jag kom till Paris skyndade jag till hospitalet Mamma hade nyss dött. Alla de penningar jag hade gingo åt till hennes begrafning, och jag hade ingen. ting qvar att vandra hem med. Jag räckte ut han. den åt en vacker fru, som steg ur en vagn; de vackra damerna äro alltid goda; hon drog redar upp sin börs, för att gifva mig ett litet vackert mynt då en stor herre med trekantig hatt tog fast mig... Ack, låt mig gå till landet och säga fån Eyrkoherde att mamma är död och bedja att han 1äs6r; etdmesse för henne. . a EA st