Aftonbladet – 29 februari 1844, sida 2

de jure äro berättigade att bekläda alla höga statsembeten, de likväl de facto varit derifrån helt och hållet uteslutna, endast och allenast derföre, att de varit katoliker. Man brukar såsom en orsak till detta förfarande stödja sig på den satsen, att katolikerna, och således hufvudmassan af irländska folket är fiendtligt sinnad icke allenast emot den närvarande ministåren, utan ock mot hufvudmassan af engelska folket i allmänhet, ja, man har i processen mot OConnell åberopat denna föregifaa fiendtlighet mot det engelska folket såsom en af hans hufvudförseelser. Man kan endast med största förvåning höra en dylik beskyllning, då den kommer från personer, hvilka, likasom en af hufvudmännen för partiet, lord Lynd hurst, icke skytt att i de obetydligaste uttryck gifva luft åt deras fiendtliga sinnesstämning emot Irländarne, så väl som deras afsigter att alstra missnöje mellan det engelska och irländska folket, såsom lord Lyndhursts ryktbara uttryck, att Irländarne äro främlingar till blod, religion och språk, nogsamt visar, och imedlertid har sådant ännu icke föranledt någon statsprocess emot upphofsmännen. Ått för öfrigt det irländska folket ingalunda -hyser ett så blindt hat emot England, att också inga naturliga anlag dertill finnas för handen att sträfva emot hvarje sakernas lagliga tillstånd, bevisar framgången af lord Normanbys och Fortescues korta förvaltning, hvilka ensamt genom förklariogen af deras bestämda afsigt att upprätthålla principen af opartiskhet i administrationen och lagskipringen, utöfvat det mest fördelaktiga inflytande på folkets sinnesstämning, och på nytt höjt den nästan helt och hållet missaktade domaremakten till behörigt anseende hos folket. Början af Toryministerens förvaltning hade väckt den förhoppning, att denna förvaltning tänkte fortgå på den så lyckligt beträdda banan, men denna förhoppning hade snart blifvit bitter bedragen, och följderna häraf hade också icke under: låtit att ge sig tillkänna. Med återgången till par tiskhet i förvaltningen, till katolikernes tillbakasättan. de och ett samvetslöst favoriserande af torypartie hade ett nytt missnöje bland folket inträdt, och unio nens upphäfvande på nytt och med större beslutsam: het än tillförene blifvit ett mål för allas sträfvande som verkligen mena väl med irländska folket. Di jettelika repealförsamlingarna hafva börjat; och on desamma också icke hafva någon annan följd, så är de likväl tillräckliga att ställa regeringens rådlöshet klar dager. I stället att rent ut förklara sig öfve dessa sammankomsters lagvidrighet, har regeringen åt nöjt sig med att afsätta de fredsdomare som deltagi i dessa, och detta endast på grund af en utaf pre mierministern, såsom enskild ledamot af underhuset uttalad förklaring emot repealen. af hvilken förklaring dessa fredsdomare icke ens erhållit någon officiel kän nedom, ty denna kännedom hade inskränkt sig til hvad de genom privatunderrättelser eller tidningarnt erfarit. På dessa tilltag af makten följde dereftei plötsligen till det minsta oförsigtigtvis. knappt 24 tim. mar före sammarkomsten vid Clontarf en proklama: tion, hvilken förbjöd densamma och förklarade repeal meetings öfver hufvud taget för olagliga; endast OCon nells ansträngningar bafva kunnat förhindra ett freds brott, och kanhända stora blodsutgjutelser. Anni icke nöjd härmed, kan regeringen ändtiigen få de infallet att inleda en statsprocess emot OConnell oc flere andre repealer, för att dr.ga dem till räkenska; för sammankomsterne, hvilka regeringen lugnt åset i nio månader, utan att träffa minsta anstalter dere mot eller ens afge en förklaring öfver deras lagstri diga karakter. Och nu har man förebragt ett knapp definitionsbart brott, en conspiracy såsom grund fö anklagelser, ett brott för hvilket man med lika rät kunde anklaga markisen af Westminster för han Anuti-Cornlaw-League, men hvillket i England aldri skulle vinna framgång, emedan i England en opar tisk och oberoende jury vore en sköld mot hvarje ty ranni ofvanifrån, som sökte kränka folkets rättighete Juryn deremot, som i Dwblia uttalat sitt verdiet emo OConnell och hans vänner, är bildad helt och hålle efter de så länge herrskande grundsatserna. 60 namn till det mesta på katoliker, äro redan i Recorders by rå utstruknoa från listan och af de 48 utlottade nam nen hafva krono-ombuden ändtligen utstrukit all namn på katoliker och frisinnade protestanter, efte uppgift derföre att de tillhört repealerna, ehuru de åtminstore om 2:ne af dessa katoliker är bevist, a! de aldrig tillhö:t någon repealförening. Med den si lunda purifierade juryn har regeringen skridit til! ver ket; en kronans advokat, så retlig, att han inför rä! ten skickade en utmaning till en af motparternes ac vokater, har ledt saken, och med tillhjelp af en krafi fullt understödjande -resumå af Lord Chief Justice ha man lyckats vinna ett verdict emot OConnell. Men någe vidare har man icke lyckats. Det är möjligt att den gaml mannens helsa kan komma att iida under den fän gelsetid, som sannolikt förestår honom; men han mod är icke brutet Och hans anseende såsom offer fö en partisk protestantisk jury skall hos folket blifv större än tillförene. Mer än någonsin förut vore de derföre på tiden att undersöka Irlands besvär, afbje pa dem och göra unionen till en verklig union, or man icke vill att repealen skuile ernå en sådan ö! vervägande kraft, att ingenting skulle förmå göra de motstånd. Framför allt voredet angeläget att åtot gifva åt lagskipningen dess opartiskhet, vidare ätt rös! rättigheten så väl vid parlamentsval, som vid val ti municipala embeten, utvidgades och att oväld iakttc ges vid embetsmännens tillsättande. Till en radik: förbättring af sakernas ställning, skulle också visserl gen en skyndsam förändring af kyrkliga förhållande höra, och en sådan skall bäst verkställas genom då katolska presterskapets salarierande samt genom e förändrad parochialindelning inom den herrskande kyr kan. Men då det katolska presterskapet förklarat si RN RESORNA NN KE Kn EEE HANSA ERRIN T TED EN TEN