Aftonbladet – 28 februari 1844, sida 4

Hämndgirig 1og Konung Filip och frågade rid darne: Hafven J upprättelse nog ? Riddarne ropade sitt: Lefvel, och klingade med vapnen emot hvarandra. Udo hade kommit tillbaka till Todtenstein, oc! slödande af begär att för Blankas sköna ögon å lagaläega sin ridderlighet och tapperhet, beslö han att våga en strid på öppna fältet. Om nat en blef en brygga slagen ölver de yttre grafvar nc och med dagens anbrott ryckte den lilla styr kan ur borgen och uppställde sig på ett led i da len, lika stridslystne riddare, som vid tornerspe let väntar på tecken till angrepp. Tre gånger smat trade hornen och skalmejorna, och dervid dånade ropet: Högt lefve Blanka, Konungadaottren! Blanka och hennes tjenarinnor skyndade ut på altanen, hvilken morgonrodnaden förgyllde, oci de öfriga slottets innevånare begåfvo sig ut på de böga tinnarna och hunno dit upp i lagom tid så att de den tredje gången kunde instämma i fältropet. Marskalken vredgades öfver den lilla styrkan. djerfva utmaning, han lät svara med alla borner och skalmejorna, och dervid ljudade: Högt lefve Konungen! högt lefve Isalda, Konungadottrenb Afven de fiendtliga lederna erdnade sig. Arm: borstskyttar och lansknektar ryckte på tvenn: olika vägar mot dalen, marskalken i spetsen I sina ryttare följde långsamt på en tredje väg. — Han bade knappt uppnått ingången till dalen, än Udo svingade sin lans med utropet: F Blanka! — detta var tecken till anfall; den ofö skräckta lilla hopen sprängde in på de fiendtii lederna, innan dessa ännu kunnat utbreda sir