Aftonbladet – 28 februari 1844, sida 4

Vi frukta, att svaren på dessa frågor, då man vill efter noggrann pröining uppriktigt gifva dem, blifva för ingen del tillfredsställande. Huru mångenstädes framställer sig icke den mörka taflan af sjuka, sammappackade till ett antal, som åtminstone fördröjer, om ej omöjliggör all förbättring? Af sinnes-svage, som, ehuru lidande blott af ett tillfälligt ondt, öfverlemnade åt hårda väktares behandling, beröfvas det förståndets ljus, som de, vårdade med omsorg och mensklighet, snart skulle helt och hållet kunnat åter vinna? På huru många ställen öfverlemnas ej både den sinnessvage och den sjuke hufvudsakligen åt obildade vårdares och missvårdares föga menskliga behandling, i stället för att genom en omvårdnad, lemnad af en läkare med mensklighetsintresse och kunskaper, snart se sina själseller kroppslidanden besegrade genom konstens och ömhetens förenade åtgärder? Huru ofta finner man icke, vid besök i dessa vansinnets och lidandets hemvist, osnygghet, brist på tjenlig föda, saknad af lämpliga medikamenter, sträf och omild behandling, vara rådande, i stället för mild vård och menskligt deltagande? Och, fråga vi, huru kan det vara annorlunda? Det ligger i sakens natur, att vanan vid eländet måste hos obildade sköterskor eller vårdare göra sinnet småningom härdadt, om icke förhärdadt. Ett högre menskligt intresse hos en läkare, som uleslutande egnat sig åt detta ädla yrke, är det enda, som kan bevara från en sådan förhärdelse. Saknas denna, ständigt vaksamma och verksamma kontroll, sväfvar icke denna mensklighetens ädlare genius öfver de lidande, sprider icke den ljus inom dessa lidandets mörka hvalf, följer den icke med ett oafbrutet uppmärksamt öga hvarje utveckling af själseller kroppssjukdomen, då är, i de flesta fall, den lidande gifven till spillo: han är en från menskligheten afhuggen grep, som ligger förlorad, der ban fallit. Om någonstädes kontroller, af inre, af moralisk beskaffenhet, äro af nöden, så är det här, på scenen af mensklighetens stora sorgespel. Men månne icke saknaden af dessa kontro!ter är ett ondt af mera genomgripande art, än man vanligen gör sig reda för? Redan på det materiella området: huru mångenstädes saknas en oafbruten tillsyn öfver något så vigtigt för sjuke och sinnessvaga, som födo-ämnenas beskaffenhet? Entreprenören, som har hundradetals lidande att förse med tjenlig föda, lemnas esomoftast i mer eller mindre grad utan närmare tillsyn, och sålunda hängifvas de lidande åt sitt eget öde. Men det finns ju styrelser i hvarje ort, det finnes ju inspektörer, öfverstyrelse, 0. s. v.? Ja visserligen; till namnet finnas de, men huru vida desse äro så organiserade, att ändamålet kan med någon sannolikhet vinnas, detta skall nu korteligen af oss utredas. I afseende på den högre styrelsen, må med skäl anmärkas, att densamma är splittrad så, att man svårligen kan vänta någon enhet i hithörande åtgärder eller egentlig sakkännedom hos dem; som hafva beslutanderätten. I Serafimerordens-gillet, som består hufvudsakligen af Hrr Serafimerriddare lära väl icke läkarekunskaper) kunna förutsältas, och deremot Sundhetskollegium, hvars 1edamöter hafva kunskap i yrket, har med sådana mål, märkligt nog, ingen befattning. De högt uppsatte ledamöterna af denna öfverstyrelse äro med andra saker sysselsatta; det tyckes följaktligen vara fruktansvärdt, att de anse denna sin befattning såsom bisak, att de för mycket måste lita på wunderbeljeningen, och att denna, i förtröstan på skydd af ledamöternas stora anseende och Same. Bf RTTATTT TTST MÅ mvgtaRHaG ) Med den bästa vilja, som man må hos dessa tivis:a Serafimerriddare förutsätta, lärer det väl icke vara skäl att af dem begära omöjligheter. — Än de lokala direktionerna, som finnas i hvarje ort? Äfven dessa äro för ingen del så organiserade, att man af dem kan fordra en sådan oafbruten tillsyn, som för dessa inrättningar af behofvet påkallas. Först och främst är det nemligen en lycklig tillfällighet, om serskild läkare finnes i dessa provins-direktioner, om denne läkare har tid och håg att egna sin verksamhet åt detta lönlösa håll; om han vill för utöfningen af här nödig kontroll förvärfva sig personliga obehag o. s. v. Hvad beträffar de öfrige medlemmarne af provinsdirektionerna, så kan man ännu mindre af dem begära en kontrollering af åtgärder, som desse sakna kännedom att till deras beskaffenhet bedömma. En mängd sammanträffande omständigheter bidraga såedes dertill, att göra det på en slump beroende, om en sådan kontroll, som sakens natur och de vigtigaste humanitetsskäl här göra beböflig, i sjelfva verket existerar, eller om missbruk ilägre eller högre grad rotfästa sig i dessa, för den lidande menskligheten så magtpåliggande, stiftelser. ) Den enda läkare, desse Herrar hafva sig till biträde, torde väl icke rimligen anses kunna medhinna alla hithörande åligganden, i synnerhet som han dessutom har åtskilliga andra embetsbefattningar att sköta. ) De citerade orden finnas yttrade af sjelfye herr presidenten Aug. v. Hartmansdorff: Försl. till inrättningen af Sveriges Stats-förvaltning II. B. 3. 160.