Aftonbladet – 28 februari 1844, sida 4

MV Men då Udo försäkrade henne leende, alt de blott var fiendens blod, som häftade vid honom trädde hon tilbaka och sade allvarsamt och före brående: Hvarföre gjorde du detta? Hvarföre onödigt sätta ditt lif på spel och uppoffra din: krigare? Du har nu visat mig, hvad krig är Och nästan kunde jag önska, att jag hade stadna qvar i klostret. Blott en omständighet trösta mig. Mina förfäder ville icke hafva lefvat förgäf. ves och minnet af stora, ädla menniskor är värd det blod, som flyter för dem. Ve mig, om jag far vilsel, Dyra herrskarinnap, afbröt henne Udo, väfver du är värd vårt bästa blod, och det tycks os vara en lek att utgjuta det för dig. Nej, nejl svarade Blanka nästan vred. Så rades Jemmer, dödsqval och veklagan äro inger musik, och mitt namn såsom fältrop klingar son en förbannelse, den fasa och förderf medför Är det en ära, som tillkommer en drottning, så känner jag, att jag icke är någon drottning! — Jag vill gå till de sårade. Det är välidag mån sa sådana? Nästan allan, sade Udo; men få äro svårt sårade.n Blanka hade tårar i ögonen, och för första gån sen var Udo missnöjd på Todtenstein. 3 (Forts. följer.) Rå — Den berömde pianisten Thalberg, som nå gon tid uppehållit sig i Italien, har ifrån Neapel gjor en utflygt till Sicilien, der han vistas på grefve Ester hazys egendom, den praktfulla vilia Belmonte vid fo ten af Pelegrino. Han har imedlertid medfört sit berömda instrument, så ett man förmodar, att hal kommer att ge konserter i Palermo.