Aftonbladet – 28 februari 1844, sida 1

ill komma. — KV 2 RANSKA DEPUTERADE-KAMMARENS ÖFVERLÄGGNINGAR ANGAENDE ADRESSEN TILL KONUNGEN. . (Forts. från Måndagsbl.) Då den 20 Januari debatten om adressen åter börade, och Hr Billaults amendement blifvit uppläst, ippstod Hr Guizot. Talaren ville ej medgifva den skilrad, som Hr Billault uppdragit emellan frågans naur af ministerielt politisk eller nationelt politisk. Jan sade, att det var ministerens ära, liksom dess vörda, att under sin ansvarighet besörja landets anselägenheter; den hade ej annat uppdrag. Ministeens politik hade äfven varit nationell; och erkännanle Hr Billaults lugn i sina anfall, samt den klarhet, van gifvit åt sitt föreslagna amendement, ville han intaga utfordringen att bevisa det. Han sade, att ministeren lifligt arbetat, för att iterställa ett godt förstånd emellan Frankrikes och Englands regeringar, och trodde att den nästan fullt uppnått detta mål. Det behöfves ingen serskild trakat, inga kontraherade vilkor; det handlar blott om begges inbördes goda vilja. Två stora saker sysselsätta sedan några år Europa: Spaniens och Greklands ställningar. Det är der, som England och Frankrike befunnit sig i hvarandras åsyn och i vissa fall i strid med hvarandra. Hvad Spanien angick, så hade 4840 det moderata partiet blifvit öfvervunnet; enkedrottningen måst resa ur landet; franska ambassadören lemna Madrid. 4844 är det moderata partiet åter maktägande; Frankrikes sändebud är på sin post. Drottning Christina är åter inbjuden. Se der ställningens yttersta linier. Huru har mellanrummet blifvit fyldt? Sedanår 1840 felet i Frankrikes ställning till Spanien visat sig, har franska regeringen förbållit sig lugn och neutral. Vi bafva i Madrid, representerade genom Hr Salvandy, i Barcelona genom Hr Lesseps, sade han, visat oss neutrala, lugna och fasta. I våra förbållanden till regenten hafva vi iakttagit en lugn hållning; vi hafva ej sökt att uppvigla partistriderna, så lätt detta än varit i ett af revolutioner redan länge upprördt land. Då händelserna efter två års förlopp, och till stor del genom vårt sätt att behandla sakerna, utvecklat sig derhän, att Spaniens regering blef moderat, skyndade vi att antaga den nya och fördelaktigare sakernas ställning i detta land; och just för att gifva ett bevis på vår opartiskhet, för att ej lemna ringaste förevändning till misstanka åt partiandan, hafva vi ej återsändt såsom ambassadör till Madridsamme person som förut. Det är enda motivet till denna handling; ty hvad personen angår, hade han troget fullgjort sitt (rörelse) uppdrag, rätt bedömt sakernas skick, och utgången har visat hans förutseende; men detta oaktadt trodde vi oss ej böra föreslå honom att återgå dit. Vår första tanka var, att om möjligt söka bereda ett slut på den olyckliga rivaliteten på halfön. Vi hafva i detta ändamål vändt oss till engelska kabinettet, och påkallat dess omdöme, dess politiska hederskänsla. (Knot och buller.) Talaren förklarade, att han ej fattade meningen med dessa yttringar af missnöje. Skulle det ej vara tillåtet emellan regeringar, som bögakta hvarandra, att påkalla hvarandras hedersoch ärekänsla? Han åtminstone kunde ej fördraga en sådan skymf, för sin egen regering, och tillbakavisar den för en regegering, med hvilken Frankrike var i så goda och lovala förhållånden. De begge kabinctten hade funnit, att det vore nödigt samverka tll ordningens återställande i Spanien, Vidare hade ännu ömtåligare frågor blifvit behandlade: giftermålsfrågan. Vi hafva erkänt, att det för Frankrike finnes två stora intressen, nemligen, att ingen fiendtlig inflytelse, ingen naturligt främmande från Frankrike skedd inflytelse, vinner välde bortom Pyrenterna, och att deremot Frankrike icke finner sig för djupt inveckladt, öch således lätt komprometteradt, i spanska sakerna: med ett ord, att man ej ingick i de nära band, som förbinda familjer och nationer. Talaren trodde, att enhvar förstod honom, SEEN RNE Kran era SVARTE EE DES TT ER RE