Aftonbladet – 27 februari 1844, sida 1

Sviten, som är ganska stor; utgöres iblend andra laf ibertigarne af Rocca och San Carlos, grefvinnen Belascoin, Diego Leons enka im. fl. Största deten af resam göres på ångbåtar: ifrån Chalons till Lyon och Avignon och derzifrån till Perpignan. I Det är väl föga hopp att Remusats inkompatibiI ktetsförslag skall .gå igenom i en kammare, der redan Guizets representativa system gjort så stora framsteg, hvilket åsyftar de deputerades möjlgaste största bereende af regeringen, och der med I hvarje år antalet al embetsmän ökats. Imedlerjud har det väckt en stark sensation, att det kunnat komma till upptagande och herr Thiers förklaring för detsamma har väckt mycket uppseende. Hen uppfattade i ett tal de väsendtligaste unkterna derat sålunda: Man vill 4) icke hindra embetsreännen tillträde till deputeradeplatsen, men man vill att en man, som uppnått 40 års ålder och icke då haft embete, icke skall anse sin egenskap af deputerad såsom ett medel att vinna ett sådant; 2) man vill göra omöjligt för en embetsman, som blifvit vald till deputerad, att i ett språng, i trots af den hierarkiska ordningen, springa öfver flera embetsgrader; och 3) vill man icke försvara valmänrens rätt, men endast utsträcka inkompatibiliteten. De embetsmän, som godtyckligt kunna af regeringen afsättas, :böra ej kunna vara deputerade, med undantag af ministrarne och några få högre embeten. , Diskussionen öfver jagtiagen hade gifvit anledning till flera roligheter. Vid afbandlandet af de olika stadgarderne för ,hög-vildt och vanligt vildt,, hade herr Vatoux haft flera qvicka fafållen. Ibland annat blef föreslaget, att kaniner skulle räknas för skadedjur, emedan de smyga sig i fäbusen till kokreaturen och suga spenarna, så att de undandraga kalfvarna sin näring. En talare ville bäribland äfven inräkna unga dufvor, hvilket gaf anledning till mycket löje. . SFORBRITANNIEN. 1 Både i Öfveroch Underhuset bafva motioner blifvit framställda, att taga i öfvervägande ställningen i Irland. Markis Normanby var motionär hos lorderne, och lord John Russel i Underhuset. Endast på förra stället hade debatten blifvit bragt till slut, cch det naturligtvis så, att de högvälborne vägrat befatta sig med ett för deras matsmältning så störande ämne som . det stackars Irlands belägenhet. Motionen förkastades med en majoritet af 97 röster. s b Lord: Russells motion i Underhuset går ut på att huset måtte förvandla sig till en kommitt, för att taga Irlands angelägenheter i öfvervägande. Härom har nu stridts i ett par sessioner, och striden kommer troligen att fortsättas i ännu flere, utan annat resultat än det saken fick i Underhuset; ty ministeren wil ej hafva någon undersökning om allmänna ställningen i Irland, . och, såsom bekant är, har den majoriteten äfven i Underhuset. ; Under det en iedamot i Underhuset yttrade sig i detta ämne, inträdde OConnell helt oförmodadt i huset. Oppositionen mottog honom med höga bifallsrop, hvilka ännu mera ökades, då han intog. sin gamla plats bredvid Hume. OConnell och hans medanklagade lära ämna att besvära sig i Ölverhuset öfver de oregelmessigheter, som ägt rum under rättegången emot dem, medelst stympande af jurymans-listan, uteslutande af alla. katholiker från juryn m. m. Lugnet i Dublin fortfar att vara ostördt. Sedan jurymännen aflemnat sitt utslag till domstolen, ansåg denna dock. rådligast för deras säkerhet, att låta dem genom en bakväg stiga i täckta vagnar, hvilka förde dem hem, Den bekante. Addington, sedermera Viscount Sidmouth som ifrån Mars 1804 till Maj 1804 var premierminister, afled den 43 dennes, 87 år gammal. ; I öfverhusets session d. 42 dennes föreföll en interessant diskussion rörande Spanska angelägenheterna. Det var förre Brittiske ambassadören i Madrid, lord Clarendon, som bragte detta ämne å bane. Han öäppsteg, sade han, för att protestera emot den militärdespotism, som genom den sednaste Christinska revolutionen blifvit införd i Spanien, och för att yttra sig till förmån för frisinnade statsinrättningar i nämnde: land. . Esparteros störtande, den ende, som hittills verkligen försökt att styra Spanien i grundlagens anda, tillskref han helt öppet fremmande inflytande, och påstod att upproret i de Baskiska provinserna, anfallet på drottningens palats och hennes tillämnade bortförande, blifvit beslutade i Paris... Han erinrade om de förolämpningar, som man från Fransyska sidan med afsigt tillåtit sig emot den dåvarande regentens i Spanien person och värdighet, om Fransyska regeringens vägran att bestraffa. Fransyske konsu!n i Barcelona, för: de mångfaldiga egenmäktigheter. och intriger, han tilllåtit sig, och förklarade rent ut, att hufvudmännen för den sammansvärjning, som störtat .Espar:ero, med Fransyska regeringens vetskap lemnat Paris och företagit. resam. till Spanien med de Pransyska autoriteternas bistånd. . Slutligen hade Fransyska penningar undergräft regentens sista, stöd, den dåligt besoldade Spanska armeen, och Esparteros fall, som På samma gång var det kontitutionella systemets i Spanien fall, hade i Paris väckt stor glädje. Men ingen vän af den moiarkiska, principen kunde annat än beklaga detta all; ty den unga drottningens redan förut svåra tällning hade derigenom blifvit. ännu vida svåare, Uppstigen på thronen midt. bland. mord ch: anarki, var hon:nu icke annat än ett. omedvetet verktyg för konstitutionens oci lagarnas: sränknino. hvilken nu bedrifves i Snaniaen tiil an — jul AA -AA ÅS MH -mm -— — LL Tä mm FM JO AA OQO a Dl MM AO OO,