Aftonbladet – 24 februari 1844, sida 3

BLANDADE ÄMNEN; — SLUTSATSEN. Som Kongl. Maj:t i nåder förordnat att fällning, aptering och transport af ekar detta år endast bör företagas inom ettdera Christianstads län, eller Kalmar län och Öland, så komma be rörde åtgärder att ega rum inom förstnämnde län. (C. V.) — Uti Edinburg har uppmärksamheten varit fästad på en kriminalprocess mot den för mord å sin man anklagade m:ss Gilmour, hvilken flytt till Förenta Staterna, och derifrån utlemnades — det första fall som förekommit af en dylik utlemning, efter Ashburntonska fördraget. Hon är dotter till en välmående arrendator i Åyrshire vid namn Cochranes och hennes man var son till en granne, även uti goda omständigheter. Då hon gifte sig var hon ungefär 20 år gammal och hennes man var 30. Fem år förut, således vid sitt 135 år, hade Christine, så hette hon, blifvit kär i en annan granne, vid namn John Ånderson, men blef af sina föräldrar tvungen till sitt giftermål med Gilmour. Hennes äktenskap var icke lyckligt. Den unga frun sade åt sin man, som gjorde henne förebråelser, att han hade krossat hennes bjerta, samt att hon icke af eget val tagit honom, och icke för honom kunde hysa de känslor, en hustru bör hafva för sin man. Sex veckor efter brölloppet sjuknade Gilmour med alla tecken till förgiftning och dog. Vid obduktionen fann man arsenik iinelfvorna, pch det leddes i bevis, att hustrun kort förut köpt dylikt gift hos en drogist. Häremot ådagalades ifven att arsenik begagnades i gården för att döda råttor, och att hustrun under:sjukdomen omsorgsfullt vårdat sin man, icke invändt något emot att läkare tillkallades, och öfverhufvud icke visat något skuldbelastadt samvete, icke sökt dölja något, utan till och med önskat likets uppgräfning. , Uti ett bref hade hon skrifvit, att hon hade köpt arsenik, men för att taga det jelf. Inför domstolen uppgaf hon likväl att det var rättgift hon köpt. Juryn frikände henne i brist på bevisning, och hon sattes genast i frihet. — ANEKDOT. En ledamot i ett riksstånd hom en gång under ferierna hem och hans bönder frågade honom: Hvarföre läser man aldrig i tidningarna att ifven ni talat något?, — Barn, sade han, det förstår ni ej; läsa ni ej ofta i tidningarna: allmänt mummel. Nå, ser ni, der är jag med. (N. T.) GLADA TIDENDER. Kom der från Kaukasus, från fria männer Så stolt en segertidning, just en härlig: Vi haft en arbetsdag; den var förfärlig, Men på en plockad örn nu solen bränner! Hur kärt det folket är mig! O, jag känner För qvaf blir kammarluften, för besvärlig; Jag manar till en skå!, en svensk, en ärlig, Cirkassiens och — Pohblens alla vänner! I dag är högtidsdag för eder alla, Till själaringning skola glasen klinga För ryska horder, som sin bane funnit! Fritt låte tzaren sen Te Deum skalla Och alla tempelklockor festligt ringa : För stolta segrar, som han — tcke vunnit! : Talis Qualis. (Sk. C.) Rättelser: Uti gärdagens nummer och artikeln? Herr Gerlachs soir6e, 2:dra spalten, rad 6 uppifrån tär: stränginstrumentet, läs: stränginstrumenter ; ad 48 står: sängkompositionerna, läs sångkompovisterna. — Under samma artikel har signaturen —yu— lifvit uteglömd.