Aftonbladet – 24 februari 1844, sida 1

0, OO VA MAA R APR Ae PENSIONSINRATTNING FÖR LÄKARE. (4 (Infördt på begäran.) anledning af en i Aftonbladet. för den 47 och 19 nästlidne insänd artikel Om en pensionsinrättning för Läkare,, får undertecknad anhålla hos Redaktionen om införande af nedanstående. Hvad Ins. yttrar om behofvet af en pensions-inrätt ning för Läkare, måste af mig så mycket mer gillas, som jag på grund häraf dristat mig att till en dylik afgifva förslag; men jag öfverlemnar åt hvar och en att bedöma, om icke detta allmänna yttrande motsäges i de anmärkningar, hvilka sedan göras mot förslaget. . Många torde med skäl anse mig handla orätt uti att inlåta mig i svaromål på denna artikel, då det lärer synas en hvar, att Ios. öfverträdt grannlagenhetens gränser. Jag lät trycka nämnde förslag, för att derigenom komma i tillfälle att meddela det åt alla, hvilka det kunde interessera, men då det icke varit till salu utbjudet och icke utlemnadt på annat sätt än till hvar och en serskildt d. v. s. ingen annan har deraf kunnat få del än den, åt hvilken det af mig varit ämnadt, skulle jag icke tro det vara hemfallet under offentlig granskning. Att jag likväl icke haft för afsigt all vilseleda med förslagets misstag, bör kunna slutas deraf, att jag först och främst efter Ios. vittnesbörd begågnat flere tillfällen att inhämta upplysningar, och sedan, på begäran af de vid sammankomsten nästlidne sommar närvarande, låtit trycka detsamma, samt under öppet erkännande af min egen bristande förmåga uppmanat hvar och en Läkare, att innan slutet af nästlidne år till mig mot detsamma afgifva anmärkningar. Då jag förmodar att Ins. är Läkare -— någon annan har dermed icke haft att skaffa, — förefaller det mig något besynnerligt, att han icke begagnat denna utväg, hvilken, då afsigten icke kan eller bör vara någon annan än att lemna nödiga upplysningar, varit så myc ket ändamålsenligare , som hans anmärkningar då blifvit, i sammanhang med af andra Läkare afgilne, föredragne och till sin halt pröfvade vid den allmänna sammankomst, som snart kommer att hållas. Innan jag öfvergår till besvarandet af de gjorda anmärkningarne, får jag än: ytterligare förklara, att jag icke ansett mig qvalificerad att uppgöra ett fullständigt reglemente, men då ett förslag alltid måste föregå, och då säkerligen icke många äro hugade att företaga ett sådant ganska mödosamt och i och för sig föga interessant arbete, ansåg jag mig böra afgifva ett sådant, under den förmodan, att begångna fel lättast anmärkas af andra, och att sålunda inga hufvudsakliga borde kunna förbises af omkring 400, hvilka blifvit uppmanade att göra anmärkningar. Först säger Ins. atl det för det mest ytliga betraktande visar sig, att jag icke förstår med princip hvad man hitintills vanligen varit vand att med detta namn benämna. Såsom skäl härför anföres, att förslaget afser en sparbanksoch icke en pensionsinrättning. Efter mitt hegrepp är sparbank en inrättning, der så väl tiden för, som beloppet af de summor som insättas, är olika, och der hvar och en är berättigad, att, när han så behagar, uttaga sin insättning; då deremot i den af mig föreslagna inrättningen insättningarne äro bestämda till tid och belopp, och ingen eger återtaga hvad han insatt, utan endast efter bestämda föreskrifter får uppbära årliga utdelningar. Skulle det sålunda verkligen vara principenligare att benämna inrättningen med sparbank? Ins. säger vidare, att mån må hända blifvit förledd af den förhoppningen, att vid en sådan försäkringsanstalt för Läkare enskildt kuniua påräkna ett bidrag af donationer och testamenten samt möjligen Jäfven af Stiten — — —, men att dervid den hufvudj sakliga omstäbdigheten är att märka, att sådana doTnätioner eller statsänslag väl svårligen kunna väntas för en ekonomisk anstalt, hvars föremål endast Vore att göra Läkares ränteberäkningar indrägtigare och der J dessa bidrag hufvudsakligen skulle komma de icke höfvande tillgodo. Är Ios. mening med detta Urande, att afstyra alla donationer för inrättniogen, så är det verkligen bedröfligt, att en Lälare finnes som, äfven om han icke anser gig sjelf kunna komma i behof at en sådan, kan hysa och ännu mer uttala sådana mot Läkare-kofpsen fiendtliga satser, då han bör veta att många lefva i verklig nöd. Jag hoppas dock att han häraf icke kommer att skörda stor skadeglädje, ty, oaktadt inrättningen ännu icke är börjad, har, utom de 2,000 rdr bko jag i förslaget omnämner, en annan Läkare, sem till och med har hustru och barn, tillkarnagifvit att han till densåmI ma ämnar göra disposition. Dessutom är jag öfvertygåd om, på grund af det interesse hvarmed förslaget blifvit omfattadt, att flere bland dem, hvilka dertill äro i tillfälle, skola frikostigt åt densamma meddela af sin förvärfda eller ärfda förmögenhet, då de känna huru Läkaren i allmänhet så väl af staten som af allmänheten mer än någgn annan lemnas åt sitt öde, Ins:s yfrande, att bidragen bufvudsakligen skulle